Så många dagar och ändå så få

Det är den kluvna känslan i valrörelsen. Nu anar vi dock ändå slutet och har skickat ut en inbjudan till vår valvaka. Då känns det att det inte längre är 1 augusti och tiden fram till valet känns oändlig och frågorna så många. Längtet till valdagen och en socialdemokratisk regering gör at tjag vill att vi redan ska vara där. Men! Vi behöver fler dagar för att möta väljare så det är lite olika det där … Men vi jobbar på! I går kväll var jag i Söderhamn och knackade dörr i Bergvik.

Passade på att stanna kvar i hemhemmakommunen efteråt. Min syster hämtade mig och bjöd på päronkaka med kolatopping och så fick jag en tidig födelsedagspresent. Ätpinnar där själva pinnen är det förlängda hornet på en enhörning som alltså sitter i änden. Precis vad jag önskat mig!

I morse jobbade jag vid köksbordet, och katten gjorde nåt hon nästan aldrig gör, nämligen hoppade upp. Katter ska inte vara på matbord. Busigt! Min mamma fotade och hon är inte så noga med om en lampa kommer med i bilden.

djuren1

Tog en morgonpromenad med Liz också och hon var hur glad som helst. Jag med.

djuren2