Jag hann precis in innan kvällens tunga regn började falla. Innan promenerade jag i varmt sommarregn, så lätt att det knappt vätte mig.
Lika länge som Antje Jackeléns sommarprat räckte, dvs en dryg timme, var jag ute. Sommarens dofter blir annorlunda i regn och variationen förnöjer.
Antje är ärkebiskop sedan i år. Den första kvinnan på posten. Således hade pratat en hel del med religion att göra. Det var en väl spenderad timme och några saker som hon talade om hänger jag mig fast vid.
Den universella, ständigt återkommande kritiken av de som inte förstår människors lika värde. Hur nazisterna gillade Nietzsche för hans kritik mot religionen. Ty religionen var i sig ett hot mot den nazistiska ideologin, då den bär kärleksbudskapet. På olika sätt återkom Antje till människors behov av att stoppa andra i fack, synen på människor som invandrat. Hon är ju en av dom.
”Vi trodde kanske inte att minnet var så kort och glömskan så stor.” säger hon som kommentar till resultatet i EU-parlamentsvalet i maj och framgång för högerextrema och främlingsfientliga partier.. Och fortsätter
”Även Hitler kom till makten genom demokratiska val. Så demokrati i sig är ingen garant för det goda samhället. Demokrati kräver vård och underhåll. Den liknar ett trähus mer än en stenbyggnad för demokrati kräver kontinuerlig översyn. Skrapa färg, måla och snickra. Och den kan sparkas sönder av extremistens bärsärkagång.
Om demokratin ska fortsätta att leva behöver vi förstå vår framtid. Självklart. Men vi behöver också kunna vår historia.
För det folk som inte har tillgång tills in historia äventyrar sin framtid. Utan minne, inget hopp.”
”Demokrati förutsätter en viss bildningsnivå hos de medborgare som ska rösta. Här har, hör och häpna, den lutherska reformationen haft en del betydelse. Genom att uppmuntra läskunnighet och bildning bidrog den till en demokratisk utveckling.”
Antje får mig att koppla vidare.
Det där med kunskapen hos oss som ska rösta.
För en tid sedan på en utåtriktad aktivitet förde en partivän ett samtal med en man som glatt inledde med att han röstade på Sverigedemokraterna. Frejdigt berättade mannen diverse ”fakta” som han hittat på Avpixlat och framhöll som sanningar. Allt från att ALLA som flyr från Syrien kommer till Sverige och att inget av de ensamkommande flyktingbarnen egentligen är barn. ALLA är över 25 år. DET VET MAN JU.
Vid samma tillfälle pratade jag med en äldre kvinna som försiktigt frågade om det inte är så att flyktingar får väldigt mycket pengar i bidrag eftersom de får så många olika sorters bidrag. Jag delgav den kunskap som jag hade och frågade varför hon trodde som hon trodde. –Jo, men man har ju hört att … -Hört av vem då? -Jo, man har ju hört bara …
Lämnar en öppen fråga av vad vi kan kräva av varandra när det gäller källkritik och spridningen av diverse sanningar.
Nu anar jag också en trend kring en frågeställning kring att sitta i riksdagen. –Vilken riksdag då? Som om Sverige faktiskt har flera sådana. –Den riktiga riksdagen? Oklart vilken annan det skulle vara.
Personer som jag i övrigt tänker har koll på det mesta, men basickunskap finns inte.
Detta kan vi givetvis inte raljera över eller håna. Vi måste folkbilda. Vi måste, som Antje säger, samtala med varandra.
Innan jag avslutar inlägget vill jag dela med mig av den tanke som kom efter samtal om samtalet med ovan nämnda sverigedemokrat. Flera saker av det han sade i diskussionen (som jag inte lade mig i) var gravt rasistiska, handlade mycket om att sätta grupper emot varandra, ”man vet väl hur sådana är” och så vidare. Inte bara en massa faktafel utan också den här rasismen som SD säger sig inte vilja befatta sig med. SD, vi som möter era väljare hör ju! Det är människor med rasistiska åsikter som röstar på er. Ni bärs av rasismen.
Och en reminder. För övrigt föddes min mormor november 1932 och hon lever … det är alltså inte evigheter sen.
