Erika Lystedt, som jag hade förmånen att gå tre år i samma gymnasieklass som, gjorde den här uppdateringen på Facebook med anlending av valresultatet. Jag bad henne om att få publicera den här eftersom jag tycker att hon i ögonblicket väl fångat en viktig substans.
”Blir mer skrämd av medelklassens förfärade utrop över valresultatet än valresultatet i sig!!! När ska vi vakna upp och inse att det är lätt att vara solidarisk när jobbskatteavdrag, ROT-avdrag och RUT-avdrag ger oss mer kosing att flyga iväg på vår årliga vecka på Mallis samtidigt som vi ojar oss över hur välfärden försämras och ser till att kolla upp friskolornas program och betala in den privata sjukförsäkringen och se till att pensionspengarna förvaltas på bästa sätt och fnyser över att inte ”alla” har kommit på att det viktigaste är att ge sina barn ekologisk mat för att de annars kommer döden dö.
Detta är resultatet av att människor inte känner att de har makt över sina egna liv. Det är skitenkelt att sälja in enkla lösningar till desperata människor. Ju mindre de förstår desto bättre. Låt oss för guds skull inte ha en jämlik skola… Först var det ”det nya arbetarpartiet” och nu är det SD som utnyttjar situationen.
Vi som faktiskt är lyckligt lottade och kan påverka våra liv bör tänka till och börja fundera hur vi kan förbättra för andra. Solidariteten behövs minst lika mycket i mötet med en helvit arbetslös lågutbildad person från landsbygden som med en nyanländ flykting.”