Fråga: I mitt arbete händer det ofta att jag äter affärsluncher och -middagar med personer jag inte känner privat. Under mina många år som vegetarian har jag fått lära mig att något så privat som matvanor inte är det minsta privat så fort jag valt en diet som avviker från normen. Så fort jag lagt en beställning på menyns vegetariska alternativ kommer alltid samma frågor, som på beställning; hur länge har jag varit vegetarian? Varför är jag det? Är jag djurrättskämpe? Är min familj vegetarianer? Hur kan jag äta quorn – det smakar ju ingenting?

Dessa frågor följs alltid av att frågeställaren vill motivera sitt eget köttätande, då mitt val av mat ständigt verkar tolkas som en tyst kritik mot köttätaren. Jag är utled på att vid varje tillfälle behöva försvara mig och besvara samma frågor. Hur avleder jag diskussionen på bästa sätt utan att låta otrevlig?

Svar: Vilket ouppfostrat och trist beteende du beskriver beträffande dina medätare! Det är tyvärr inte något undantag, frågor av samma art återkommer allt oftare, alltså att ens ätande ifrågasätts av dem man äter tillsammans med.

Men dessa ifrågasättare beter sig direkt ohövligt, kanske utan att förstå det. Det är alltid fel och oförsynt att fråga om andras matvanor – de som avviker från den så kallade normen berättar själva, om de vill, och vill de inte berätta så ska de sannerligen slippa svara på frågor om sin mat.

Du kan le milt mot den som frågar och säga ”det är ett val jag har gjort, du har ju också gjort ditt val” underförstått att äta kött och fågel och fisk.

Fortsätter frågorna att komma så säger du lika milt ”visst finns det intressantare samtalsämnen än min mat?”

Det vore konstigt om frågorna skulle fortsätta efter den repliken. Gör de det ändå får du betrakta frågaren som ganska hopplös, och säga rent ut ”jag har inget behov av/ingen lust  att prata om det här, okej?”

Magdalena Ribbing