Hämtade ut bokpaketet i fredagskväll. Jag vet, jag har travar med andra olästa böcker hemma så jag borde verkligen inte skaffa nu. Men ”Ingens mamma” ville jag verkligen ha och då åkte de andra två med på köpet.

Lena Anderssons bok ”Egenmäktigt förfarande. en roman om kärlek” har varit rätt uppmärksammad och också prisad. Jag förstår precis varför. Temat är enkelt. Relationsproblem. Är det vi eller är det inte vi? Lyckliga er som aldrig hamnat i en sådan längre fälla. Andersson skriver om det där banala men smärtsamma. Väntan, övertolkningar, feltolkningar, obalansen. Väldigt jobbig men på något sätt en skön bekräftelse på att jag inte varit helt dum i huvudet.

Och så antologin ”Ingens mamma” då som jag skrev om i samband med det här inlägget. Skribenterna håller rätt ojämn nivå, med tidigare nämna Andersson som en av topparna. Perspektiven är lite olika. Allt ifrån de olika förutsättningarna som småbarnsföräldrar och andra får på arbetsplatser (tangerar småaktigt) till det kanske vanligaste temat, andras förbannade tjat och frågor om varför det inte kommer några barn. Så igenkänningsfaktorn var stor.

Sista av Jonas Gardells bok i triologin ”Torka aldrig tårar utan handskar” som vi sett på TV. Gardell skriver så lätt om så svårt. Konstaterar den fasansfulla behandling några av de drabbade på åttiotalet råkade ut för. Sätter ansikten och känslor på en fasansfull sjukdom. Syftet är större än en litterär upplevelse, och viktigare. Men Gardell lyckas med båda. Inte så konstigt, han är ju en superhjälte!