I går hade GD en artikel där de skrev om S i Gävles medlemstapp.

Siffrorna som redovisas är från 2008 och framåt. Hade siffrorna tagits med från många, många år bakåt i tiden skulle ni se att det här inte är en fallande kurva som börjat bara de senaste åren, utan för länge länge sedan. Det här är alltså inte på något sätt anmärkningsvärt eller underligt. Något jag också försökt framföra till media tidigare.

Däremot är det olyckligt, icke önskvärt och ett problem. Det har det varit hela tiden sedan trenden blev vikande.

Det är ett skit det här att det är svårt att få människor i dag att gå med i föreningar och att ta olika förtroendeuppdrag. Problematik som många organisationer jobbar med, inte minst idrottsrörelsen.

När det gäller politiska partier är det ett stort hot med ännu allvarligare konsekvenser än att idrottsföreningen får lägga ner. Partierna är en viktig del av demokratin och jag förutsätter att ett demokratiskt styrelseskick är något som vi önskar oss också i fortsättningen. Kanske inte exakt i dagens former, utan även demokratin kan som bekant utvecklas till något ännu bättre.

Men om inga vill bära den, hur blir det då? Det är en retorisk fråga givetvis, men att framtiden då ser mörk ut är givet.

Jag kan inte säga något om hur andra partier arbetar, men jag tror vi alla har det gemensamt att vi har en önskan om att fler ska vilja engagera sig och kan göra gemensam sak i detta.

När jag kandiderade till ordförande för Socialdemokraterna i Gävle (hösten -11) sade jag till tidningen att medlemsskaran är för liten för att ge en bra spegling av vad kommuninvånarna tycker varför de måste ges tillfällen att komma till tals på andra sätt i partiet. Det står jag fast vid. Vi är långt färre än på partiets storhetstid och befolkningen har lyckligtvis ökat.Jag har utifrån det sett till att vi ställt massor av frågor till folk på stan om politiska frågor de tycker är viktiga, organiserat dörrknackningar, annonserat efter synpunkter i tidningar, har en öppen Facebookgrupp …

Alla svar som kommer in är givetvis värdefulla.

Men för framtiden vore det än mer värdefullt om fler ville ta ansvar för samhällsutvecklingen på riktigt. Det måste givetvis inte vara i ett politiskt parti, men med motiveringen innan att det är politiska partier som utser representater till samhällets demokratiska organ, så ger det en särställning och är trots allt extra viktigt.

När jag får frågan om varför folk inte engagerar sig, är ju frågan egentligen felställd. Frågan borde ställas till de som inte har ett engagemang i ett parti. Min historia är ungefär så här enkel: När jag var 15-25 tog jag stort ansvar i nyketerhetsrörelsen, jobbad emed demokratiskolning, folkbildning osv. När jag var 25 insåg jag att ville jag driva politik på helheten är ett parti vägen fram. Tio år senare gör jag allt jag kan. Någon kanske tycker att jag gör fel saker ibland, men jag försöker mitt bästa och är öppen för konstruktiva förändringsförslag.

Allra helst jobbar jag i grupp och vill därför gärna omge mig med partikamrater som vill ge lika mycket som jag. Som tänker, funderar och lägger tid och energi på att forma socialdemokratin och organisationerna runt den.

Så, du som inte är partimedlem (oavsett parti) och partipolitiskt engagerad, vad kan vi som är aktiva i partierna i dag göra för att också du ska vilja ta steget att ta ansvar?