I går tog vi tåget från Washinton DC till New York där delegatprogrammet börjar i morgon. Det ser jag mycket fram emot.

Innan vi for besökte jag ett postkontor i Georgetown där vi bodde. Känslan av att hänga på ”posten” var fin. Skrivpulpeter, galsdiskar, hyllor med sånt som behövs för att skicka brev och paket. Paketeringen gratis i US. Småpratade med kassören och berättade att i Sverige görs postärenden i livsmedelsbutik. ”Sounds stupid”.

Jag har egentligen inget emot det, men som älskare av brev så gör det mig härligt nostalgisk att vara på ett ställe där det är enda fokuset. Jag tänker ofta på känslan av att få massor av brev (ty i min ungdom hade jag brevvänner) som ser personliga och skojiga ut, väntan på postbilen (finns ju iofs för fortfarande men får inte lika mkt kul post) osv. Fascinationen för frimärken har ökat med åren. Har nu börjat klippa loss från kuvert som ska kastas. De är snygga i pysselsammanhag och vad som avbildas säger något om nutiden.

I natt fick vi en timme här, pga vintertid. Tänk att uppleva detta två ggr på en höst! Det ihop med att jag fortfarande inte lämnat Sverigetiden rent mentalt och lade mig i god tid gjorde att jag en söndag vaknade halv sju. Jag repeterar, halv sju.

Jag har gått igenom mejlboxen, ätit youghurten jag klämde in i minibaren, playat TV-avsnitt från hemma, surfat nyheter och allt sånt viktigt.

Om två timmar ska jag möta en kollega för att långsamt cirkulera och känna in stan. Vi tror det kan bli lite svårt för det ska springas en mara i staden. Tydligen är 600 svenskar med i loppet. God tur till alla. Jag gör nog så att jag gåer ner i fitnessrummet och cyklar en halvtimme.