Den här veckan är en vecka då vi i Sverige sätter fingret på normer. Kanske specifikt vad gäller könsroller och hur en familj kan se ut. Det tycker jag är viktigt eftersom alla måste vara medvetna om att möjligheterna att forma och leva sitt liv på är oändliga.

För en månad sedan var jag in på en stor leksaksbutik och tog med den här katalogen om era dockskåp. Jag ser att det kanske inte är er allra nyaste eftersom det står 2011/2012 men det var den som erbjöds.

När jag läste den blev jag mycket undrande. Lite rädd också. Det första jag skulle vilja veta är hur ni ser på vilka roller ni som leksakstillverkare tillskriver mamman och pappan? Och om ni tror att det påverkar något att ni framställer könen på följande sätt:

Kvinna sköter brödbak och unge. Pappan ligger och glor ut genom fönstret med bildtexten: ”Vissa tycker att det är skönare att ligga på kökssoffan och titta ut genom det öppna fönstret”.

Kvinna byter blöja på barn. Tycker det är kul också! Vad mannen gör samtidigt vet vi inte!

Mamma dukar upp till en festmåltid för hela familjen. Och hon har fixat, fixat, fixat för att de andra ska få det bra och mysigt.

Köket fortsätter sannerligen att vara kvinnans domäner

Förutom bilderna jag visar nedan finns en stor bild på pappan där han faktiskt gör något, dvs vattnar blommor i trädgården. Det finns också en stor bild där han och mamman ser på TV. Han håller beskyddande om henne.

Dröm eller verklighet? Ja, Lundby. Vad är ert svar på det?

Jag tog hem mitt dockskåp från föräldrahemmet förra året och tänkte göra nåt kul av det. Saknade någon som kunde bo i det och har spanat. Men förutom att dockorna ser ganska mycket läskigare ut än jag minns det från barndomen så har jag inte varit sugen på att köpa den klassiska uppsättningen ”mamma, pappa, killbarn, tjejbarn”. Därför tog jag den här katalogen, för att se vad som finns. Resultat:

Ni ser säkert samma sak som jag. Det är någon slags ideal som gäller för hur en familj ser ut. En mamma, en pappa och två barn av olika kön.

Badföräldrar är en mamma och en pappa. Mor- och farföräldrarna kommer i par.

Alla har ljus hy.

Ensamstående mamma med ett barn, inte så ovanligt utanför dockskåpsvärlden.

Jag förstår givetvis att om jag ville plocka ihop en konstellation till ett barn som ska leka, som hen kunde känna igen, kan jag köpa lösa figurer (om jag inte vill köpa en mormor som överlevt morfar). Det är inte konsumtionsproblemet som är mitt främsta problem här.

Det är med vilken tanke ni satt samman figurkonstellationerna och deras utseende som långt ifrån alla barn kan känna igen sig i.

Jag väntar på ert svar Lundby och kommer givetvis att lägga upp det på bloggen. Varför är både familjerna och könsrollerna så förutsägbara och stela? Vilka signaler tror ni att ni skickar ut? Är ni nöjda med det? Hoppas ni tar er tid att svara i Pride-firandet!

Elin Lundgren, dockskåpsinnehavare