Den stora bokhögen jag dragit på mig under årets mörkare period stressade mig så till den milda grad att jag sorterade den och gjorde mer överkomliga portionshögar. Nu känns det lite lättare när jag valt att lägga tid på böckerna. Och som vanligt, när jag är inne i stimmet konkurrerar det ut ungefär allt annat än en redig galopp i skogen.
Lyckostigen av Anna Fredriksson. Jag tycker om att läsa böcker som handlar om det som skulle kunna vara du och jag och är just så spännande. Knepigheten som relationer nästan alltid innebär, mer eller mindre. Det här är en sådan bok. Med lyckligt slut dessutom och det gör mig glad. Det är skönt att det är så ibland också. Både i våra liv och i bokvärlden. Fredriksson har också skrivit Sommarhuset. Bra den också. Kanske till och med bättre. En typisk hängmattebok.
Carl-Johan Vallgrens Kunzelmann & Kunzelmann. Fick boktipset av en av SVTs journalister strax efter valet 2010 och den har legat i sovrummet sedan dess. En lite tjockare rackare. Ett familjedrama som utspelar sig i nutid och under andra världskriget. Roligt pråk, på sina ställen fyndigt utan att bli klämkäckt. Homofrågan skildras väl utan att det är fokus på den, utan snarare den ”moderne” mannens jakt på … lycka? Ibland kände jag att den var lite lång för storyn.
Vasadöttrarna av Karin Tegenborg Falkdalen. Ja, vilka var de? Katarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabeth. Vilka krav ställdes på kvinnor på 1500-talet? Spännande och lärorikt ur alla aspekter. Historen (vad de äter, hur de bor, kläderna) är mer intressant än kungahuset i sig. Tycker mycket om efterordet som drar paralleller till Victoria och andra nu levande prinsessor och dagens prinsessideal. För en som mig, som är emot kungahuset som instutition, är det ganska uppenbart. Det är möjligheter och begränsningar. Rätt vansinnigt att en kvinnas främsta uppgift faktiskt är att vara för avel. Se spektaklet i England i veckan.
Blå Koral av Louise Boije av Gennäs. Ni vet. När jag var ung var hennes ”Stjärnor utan svindel” en av de största böckerna. Den är bra så inget med det. Den här är fortsättningen på ”Högre än alla himlar” som kom 2010. Tanken är att med ett gäng huvudpersoner som hänger tätt ihop skildra 2000-talet. Eftersom hon precis som i första boken fokuserar på en stor händelse, tsunamin, och i övrigt pepprar men större och mindre nyheter lyckas hon väl befästa tiden. Den här gången blev jag lite mer förtjust i persongalleriet och skildringen av deras relationer.
Saffransköket av Yasmin Crowther. En skildring av hur Maryam, född i Iran, levt sitt vuxna liv i England slits mellan kulturerna och hur hon präglats av de händelser som hennes familj i Iran utsatte henne för som ung. Hennes familj, man och dotter, blir givetvis en del av detta och det blir så tydligt, det vi vet, att saker ärvs mellan generationer oavsett om vi så önskar eller inte. Gott och ont. För mig som läser många böcker av svenska författare och sm utspelar sig i Sverige är det mer än nyttigt med böcker från andra länder, och särskilt som handlar om andra världsdelar än Europa. Världen är som bekant så mycket större … Min syster Lina tog i dag över boken med en förtjust min.
Jag har också blandat in lite andra böcker, som Mari Jungsteds Du går inte ensam. Jag gillar Gotland och jag gillar Mari. Just den här handlar om ett mord under Almedalsveckan och hur kärleken kan göra en människa besatt. Ytterligare en Gotlandsdeckare, Anna Janssons När skönheten kom till Bro, har jag klämt. De går ju rätt snabbt de där. En stor del av den handlade om rollspel. Jag tillhör inte målgruppen. Får svårt att identifiera mig med händelserna och hur människor i boken agerar. För mig blev hela behållningen Gotlandsbeskrivningarna.