Jag och Markus lever sommarliv. Jag läser mest. Äter hjortronsylt. Tittar på havet.

Gläds åt de som hör av sig och är ilskna över de här människorna som inte klarar av att bete sig på ett okej sätt mot andra. Lever i trygg förvissning om att de allra flesta människor aldrig skulle drömma om att uttrycka sig på det sättet. Eller andra liknande. Som bekant är det tyvärr många fler än jag som drabbas. Alla har dock inte samma back up som jag.

Har ingen dator med mig så längre, reflekterande inlägg får vänta. Det är skönt att nöta ner tankarna i bott. Själv.