Likt varje lördag utan tidspassning sov jag länge. Markus väckte mig försiktigt och sade att nu tänkte i alla fall han äta frukost. Förstod piken, gick upp.

Jag har läst. Jag läser ganska mycket nu, i bokform och det är skönt. Blandar dock vilt så läser inte ut så mycket men har massor på gång.

Gick och tränade. Siktade på kondition. Lyssnade på dagens sommarprat under tiden, Gidlunds. Smärtsamt. Klarsynt. Nyttigt. Och så en fin politisk spark på de blåa. Motiverade mig att ta i lite extra, för mig själv och för de som vill träna men inte kan.

I går städade jag. Sorterade garderoben och putsade fönster. Lyssnade igenom tre sommarprat.

Jonas Gardells. Jag gillar Jonas. Har alltid gjort. Han gör mig aldrig beskiven. Inte heller gneom det här programmet. Det var Jonas och därför ganska förutsägbart men vem är inte sån? Hans anekdoter är roliga, han förskönar inte sig själv och visst stannar jag upp lite när han pratar om HIV/Aids.

Liv Strömquists. Läser sporadiskt hennes serier där de dykter upp vilket är lite här och där. Med humorn angriper hon de blåa och visst smälter jag då. Hon fokuserade på mens. Hur män genom historien fått mens till något mycket märkligt och med det motiverat både det ena och det andra, hur mensreklamen funkar och en massa annat. Det var bra. Jag talar inte gärna om sånt men passar ändå på att i sammanhanget igen nämna menskopp! Om du har mens, köp en sådan. Bland det bästa jag gjort för enkelhet, miljö och ekonomi. Tills för några år visste jag inte att det fanns. Tills kompis informerade. Aldrig har någon lärare sagt nåt, eller sett i tidning eller hört från ungdomsmottagningen. Menskopp har framtiden för sig. Tro mig!

Liv pratade om detta med högstadiets sjuka statussystem (jag värderade, inte hon). Alla som har gått vet att det finns. Att några kan göra vad som helst utan att ifrågasättas för de är kungar och drottningar och glider på det. Andra, som Liv, använde dagarna till att fundera på hur de ska märkas och ifrågasättas så lite som möjligt. Tänkte på Agnes pappa i Fucking Åmål, när han berättar för Agnes att de som är tuffa nu inte kommer att vara så tuffa sen. Agnes hatade det, men han har ju rätt. Liv satte ord på det och konkreteisterade hur det yttrade sig.

Katarina Gospic. Hjärnforskare. Tidigare hade jag bara sett henne i morgonsoffan inför programmen. Hon gillar naturvetenskap och det gör jag med. Hade innan pratat med bekant som tyckte att hennes program ibland var lite skrytigt. Jag tänker att hon har ju lyckats med alla de här sakerna, hon är supertuff. Hon behöver inte förminska det, utan absolut vara stolt. Jag tycker hon visade rätt stor ödmjukhet i sin analys av världen, med att alla inte får samma förutsättningar och tyckte givetvis om hennes tal om rättvisa. Hon betonade hur samhällen med stora klyftor är sjukare samhällen.

I realtid har jag lyssnat på Maja Ivarsson. Modigt att berätta om tuffa erfarenheter. Hon verkar lite så där läskigt spontan och vild som jag inte är och därför fascineras av att lyssna på men lite tröttar det också ut mig. De som gör sommarprat är alla beundransvärda.

Nu ska jag leverera en krönika till Widar Andersson och Folkbladet. Temat är arbetslöshet. Jag tänkte, inspirerad av sommarpraten, vara lite utlämnande.