Ganska lättillgängligt i en av mina lådor ligger ett papper jag sparat sedan min lärarutbildning och jag slänger ett öga på det då och då. Det refererar till Skolverkets rapport 115 ”Grunden för fortsatt lärande”. Just det här handlar om människors förmåga att läsa.

Nivå 1

Söka enstaka information, korta enkla budskap t ex ”Vad kommer i TV i kväll”. Cirka åk 3, kravnivå i samhället fram till 1920-talet. (7,5 % på den här nivån men klarar inte nivå 2)

Nivå 2

Enklare skötselanvändning, enklare skönlitteratur, ta körkort. Ca åk 6, kravnivå i samhället fram till 1970-talet. (20,3 % på denna nivå men klarar inte nivå 3)

Nivå 3

Att kunna dra slutsatser som inte motsvaras av en ordagrann formulering i texten, ”läsa mellan raderna”. Fysik- eller kemiboken på högstadiet eller yrkesämnena på gymnasiet. Litterat: Att via läsande och skrivande ha erövrat abstrakt och hypotetiskt tänkande.  Godkänd i åk 9 vt-98, kravnivå i samhället 1990-talet. (7,5 % + 20,3 % = 27,8 % klarar inte detta)

Nu är det 20 år senare. Undra om det borde revideras. Vilka är kraven idag?

Utifrån den här dagens ”borde inte ha läst kommentarsfälten-stund” påminner jag mig om detta. Utan det blir det obegripligt att förstå något alls. Men så klart också fenomenet att inte behöva ha någon som helst bakgrundsfakta innan olika saker hävs ut som sanningar. Förenat med stor oförskämdhet. Läste ett något åldrat nummer av Skolvärlden också och fann följande apropå läsning.

Exakt just detta drabbade mig idag. Också. ”De tror att man förespråkar det man i själva verket diskuterar, ja kanske till och med argumenterar emot.”. Spot on på det.

Det känns ju helt hopplöst ett resonera om något när själva resonerandet inte går att genomföra.