En av de saker som förvånar mig med Socialdemokraterna är sättet att jobba med valberedningen på riksnivån.

Det började under min kortare tid i SSU, de jobbar på ungefär samma sätt. En valberedning väljs och jobbar i princip aktivt under kongressveckan. Det betyder att när man kommer till kongressen vet man inte hur förslaget till förbundsstyrelse ser ut. Inte förrän det närmar sig ligger ett förslag färdigt.

På samma sätt arbetar partiet. Så just nu pågår massor av valberedningsarbete och det klassiska ”olika grupper pratar i små rum”, som jag så genuint ogillade i SSU, också i partiet. Det här är en partikultur och det verkar inte finnas någon utbredd vilja att ändra på den.

Jmf med UNF t ex som har kongress i juli och där valberedningen precis presenterat sitt styrelseförslag. Och många andra organisationer givetvis.

Som ombud och allmänt intresserad vill jag givetvis se valberedningens förslag innan, för att också fundera på om jag vill lägga motförslag.

Om detta hänger ihop med eller fungerar så här oavsett en annan aspekt jag starkt ogillar i partiet vet jag inte, det handlar om att lita på varandra.

Här är representations starkt. Geografi går före kompetens och ambition. Detta gäller på många nivåer i partiet och ett exempel synter på första kongresskvällen. Ett ombud tyckte att antalet ombud på kongressen skulle utökas föratt garantera varje arbetarekommun ett basombud. Givetvis helt orimligt med tanke på att vårt medlemsantal har sjunkit sedan man fastställde antalet kongressombud senast. Vi ska ju inte ha en större kostym än vi behöver, som man brukar säga.

Det kan ju vara så att det skulle kunna vara så att vid ett givet tillfälle så kommer de flesta som är lämpligst att leda partiet från en plats, och inte från precis jämnt fördelat över landet (länet). Men men. VI får väl se vad Framtidspartiets partikultur har att bjussa på.