Förra veckan läste jag den här gamla godingen av Lena Andersson. Den är mycket välbeskriven HÄR. Förutom att det är modern arbetarlitteratur tycker jag om Anderssons språk. Det är enkelt, avskalat men innehåller ändå allt.

Jag kan inte skriva att jag känner igen mig i situationerna men mycket av det mänskliga.

Stor behållning.