Den här dagen har innehållit väldigt mycket som jag har lärt mig av och uppskattat. Det jag väljer att skriva om nu är vårt besök på Shiba High School. Det är en privatskola för pojkar mellan 11-18 år. Först träffade vi två rektorer och två lärare och pratade lite om det vanliga kring utbildning. De oroas också för ett sjunkande intresse för naturvetenskap till exempel.

Vi besökte fem lektioner och spanade in hur de jobbade. Av de ögonblicksbilderna kan jag inte säga annat än att jag är mycket, mycket förvånad. Jag hade fördomsfullt tänkt mig att Japans klassrum skulle vara mycket strikta och att någon deluxig ordningochredamentalitet skulle prägla stället. Snarare var det så att ljudet i klassrummet var sådant att jag aldrig hade undervisat under sådana omständigheter. När jag kommer hem ska ni få se en film på det.

Det finns ett standardmått på 40 elever i varje klass. 40. Uppenbarligen är inte klasstorlekarna avgörande för Japans skolresutlat. 40 gällde också vid en halvavancerad fysiklabb som inkluderade eldande … När jag sade att i Sverige vill vi helst inte ha fler än 15 elever för att labba fick jag blicken ”varför då?”.

Höjdpunkten var en halvtimmes samtal med tre elever, typ 16-17 år. Mycket trevliga killar allihopa men killen till vänster fick oss att bryta samman av skratt i omgångar. Som ni förstår kommer jag aldrig att kunna återge det i text, så ni får bara tänka er en siutation som är så där kul att magen krampar. På oss och definitivt på killarnas rektor.

Det hela började lite stelt. När vi frågade om vad som var bra på skolan svarade de lite smörigt ”lärarna”. Sedan liksom brakade allt loss. Vi frågade om det här med könsseprarerade skolor, eftersom vi inte har det i Sverige. Han suckade högt och liksom flöt ut över bordet: -I need a girlfriend! De andra två nickade. Plötsligt blev allt så personligt, så spontant.

Det svenska systemet var sannerligen att föredra. Även killen i mitten hävdade det. När lärarna på samma fråga innan hade svarat att det var bra att killarna inte blev distraherade så att de kunde prestera bra svarade killen att om det varit tjejer på skolan skulle han ha presterat ännu bättre eftersom han ville visa sig bra.

Vi sade att vi hört att de lägger mycket tid på skolan och på läxor och undrade när de var klara på kvällen. Han utstötte desperat -Never! När jag då berättade att vi i Sverige diskuterar om vi ska ha läxor alls (ibland) tyckte han det var lysande även om han nog trodde jag ljög.

Han hade också förberett ett litet tal. Det var på engelska och eftersom de är kassa på det hade det nog tagit mycket kraft och energi. Det gick ut på att han läst på om att det svenska skolsystemet inte baseras på att föräldrar har pengar och kan betala för sina barn (alla föräldrar betalar skolavgift i Japan, ett skäl till varför de har så låga födelsetal säkert). Att alla borde ha samma chans och att det verkar vara så i Sverige och att han väldigt gärna skulle vilja att Japan förändrades till att ha samma system.

Vi blev tårögda!

Vi bad om att få bli fotade med de och de blev superduperglada och jag sade att jag kunde mejla bilden direkt till killarna. Ehum. I Japans hierarki mejlar inte parlamentariker direkt till elever. Därför har jag just mejlat en rektor istället.

Gåtan om resultatframgången består men jag vet att japanska killar vill träffa fler tjejer.