I förmiddags infann vi oss på den svenska ambasseden samma minut som vi var ombedda att göra det. Det är bra att börja med flyt. Vi fick en orientering över Japan och Japans relationer med Sverige.

Efter lunch besökte vi deras krisberedskapscenter, bland annat för jordbävningar . Japan har mer än 20 procent av alla jordbävningar i världen så det gäller att vara redo när kontinentalplattorna glider. Givetvis pratar de om NÄR det händer, inte om.

Japan har, som bekant, drabbats av många svåra jordbävningar och många allvarligt skadade och döda.

Föurtom att centret är redo att leda alla berörda myndigheter när kriserna kommer fungerar det också kunskapsbildande. De har en stor anläggning för barn (och vuxna) där de med hjälp av Nintento DS guidas genom scener (uppbygda kring en stump gata i naturlig storlek) som ger kunskap om vad man gör när krisen kommer.

Jag valde att få reda på vad man kan göra med en tidning i händelse av att jag måste söka mig till uppsamlingsområden. Av denna kan jag vika en skål som jag sedan tätar med platspåse. Fler visuella exempel var en rund pappskål med fem fack för olika små grönsaker. Den var alltså en dm i diameter och ett origamiskt mästerverk. De viker alltså papper för att kunna möta krisen snyggt!

I Sverige lever vi inte med vetskapen om att detta kan hända oss när som helst med följder omöjliga att relatera till så vi hade många frågor.

Ironin i detta är att en timme senare när i kommer till hotellet får jag SMS från min syster med fråga om skalvet som varit i Östra Tokyo. Vi var alltså på kriscenteret kanske samtidigt som ett så pass stort skalv som rapporterats till Sverige, men märkte inget. Jag är evigt tacksam för det.