Gävle arbetarekommun

Gävle arbetarekommun är det mer formella namnet på organisationen som lika gärna kan kallas Socialdemokraterna i Gävle. Jag gick med sent sent 2004.

Jag valde att gå med i S för att jag ville vara med och utveckla politiken. Den klassiska ilskan vid köksbordet kommer man ingenstans med. För att det fanns och fortfarande finns massor av saker jag tycker kan bli bättre. I Gävle, Gävleborg, Sverige och världen. Jag klarar inte av att göra det själv och vill därför samarbeta med andra som tycker mer än mindre som jag.

Jag engagarade mig i två föreningar, S-kvinnor och Norra S-föreningen. Jag gick på arbetarekommunens möten och var en aktiv del i den debatt som jag tyckte/tycker var rätt livlig. Något år senare blev jag ersättare i styrelsen för arbetarekommunen. Där upplevde jag att för den som ville vara med och lämna ideér, göra saker fanns ett stort utrymme för det.

Jag har blivit mycket väl mottagen och fick förtroendeuppdrag inom kommunen. Främst var jag givetvis lärare och var det som kallades fritidspolitiker. Jobbade på dagarna (och lite på kvällarna så klart enligt uppdrag) och lade kvällar och helger på partiverksamhet. Det kräver nämligen ganska mycket att vara engagerad och ha uppdrag, något som många tyvärr inte förstår. Ibland inte ens i partiet.

Våren 2012 valdes jag till ordförande för Socialdemokraterna i Gävle. Lokal partiledare. Mycket, mycket stort och ansvartyngt. Svårt ska jag säga. Ibland riktigt svårt. Vi behöver många, kompetenta, uthålliga personer/medlemmar för att bedriva och utveckla både partiet och politiken.

I veckan skrev en person en debattartikel om vår verksamhet. Jag känner inte personen i fråga alls. Under det tid jag varit med kan jag inte minnas att han deltagit i någon partiverksamhet. Tråkigt, eftersom alla goda krafter som vill ta ansvar behövs.

I dag har jag och Ahmed ett svar publicerat. Där betonar vi många av de förändringar som skett senaste åren och som kommer att ske. Något vi sliter hårt med.

Ett exempel på ett slit i det lilla. När Stefan Löfven besökte Gävle i höstas ville jag och Ahmed jobba med ett upplägg där alla kunde få chans att ställa frågor på samma villkor och hinna med så många frågor som möjligt. Detta genom att stoppa skriftliga frågor i en korg. Vår grundidé var att kolla igenom frågorna för att se vad folk var mest intresserad av och försöka lyfta det. Det kallades censur. För att ingen skulle kunna misstänka oss för det lades alla frågor i en korg och så drog vi frågor eftersom. Trots det fanns innan en besvikelse över att man inte själv skulle få ställa frågorna i mikrofon. Vi ville välja bort det eftersom vi hade kort om tid och erfarenheten säger oss att några ställer frågor som mer påminner om egna föreläsningar. Och allra viktigast, alla vågar inte ställa sig med en mikrofon bland folk.

Korgkonceptet blev mycket lyckat. Efteråt fick vi väldigt mycket positivt från deltagarna, som också rest in från närliggande kommuner för att möta Stefan. Stefan själv tyckte att det var ett utomordentligt upplägg som fler borde ta efter.

En liten, liten förändring (förbättring?) som ändå kostar blod, svett och tårar. Det är skitsvårt att flörändra gamla strukturer men det måste göras.

I samband med dessa debattartiklar kom  ett mejl från en person som löd:

Hej! Med anledning av Per Falk och Per Schönnings debattartiklar är det nödvändigt att arbetarkommunens problem tas upp snarast om Gävle skall ha en chans att vinna valet 2014- Jag trodde inte missnöjet var så utbrett. Själv såg jag problemen tidigt och lämnade arbetarkommunen för tio år sedan, på grund att det förekom oegenligheter bland tjänstemännen som arbetarkommunen stödde. Det var dock inte bara det,. Jag såg också hur vår arbetarkommun dränerades på medlemmar. Orsaken var redan då att de ansåg sig inte ha något inflytande. Jag är ju ganska känd i XXX så jag får många synpunkter. Sammantaget något måste göras och jag föreslår att den här gruppenPer Falk Per Schönning  och Undertecknad träffas. Vi skulle kunna börja med att Du och jag för ett ensklit samtal först Du är välkommen hem till mig om Du anser det lönt.
Jag förstår att det är i all välmening. Däremot säger det ganska mycket om de traditioner som tidigare verkar ha funnits när det gäller maktstrukturer. Det är inte möten och formella vägar som gäller, utan saker ska lösas vid någons köksbord. Helt förkastligt. En person som för tio år sedan bestämde sig för att hen inte tänker ta ansvar.

Dessutom behöver vi fixa med att partiet ska framstå som proffsigt genom att hålla ihop till exempel våra loggor, grafisk profil och sådana saker. Ingen lätt uppgift då många är fritänkare. Oftast en lysande egenskap men inte när det gäller struktur i de enkla delarna som bara måste funka.

Artikel i Arbetarbladet i dag. Och här.

Det finns hur mycket som helst att jobba med och jag gör det varje dag och väldigt många timmar i veckan. Både tankeverksamhet och rent handfast.

Därför tycker jag det är så sorgligt att människor istället för att vara en del av lösningen väljer att gå ur. Det stärker inte partiet eller ökar chanserna till önskad valseger det minsta.

Jag vill passa på att ge en massa cred till arbetarekommunens tidigare ordförande Peter Bergström som gav mig och några till massor av utrymme för att föryngra partiet genom att ge oss en massa chanser.

Jag känner helt enkelt inte alls igen mig i bilden av att det skulle vara svårt att bli lyssnad på eller få ett utrymme om man vill ha det. Med respekt för att alla kan uppleva saker olika och alla äger sin sanning.

Peter är på det sättet ett föredöme för många socialdemokrater i ledande positioner.