Att böcker är ett av mina stora intressen är ingen nyhet. Kanske är det en nyhet att jag ofta har många på gång samtidigt. För att de passar olika humör, några ligger i Stockholm och Norrala. Uppskattningvis har jag just nu ett femtontal påbörjade böcker. Så länge de är så många får jag dåligt samvete varje gång jag öppnar en ny.

Alltså måste jag avsluta några. I dag har jag avslutat tre.

Den vänstra är en historia om ett ungt, framgångsrikt par i Holland. Kvinnan får bröstcancer och självklart skakar det om hela deras tillvaro och vi för följa detta från så att säga början till slut. Sten, mannen, är så uppenbart en person vars förhållningssätt till livet, tämligen ansvarslöst, får mig lika förbannad som fascinerad. Storyn i sig är tung tung, men ändå lättsam och i den mån det är möjligt, uppfriskande. Även i det svartaste svarta finns ljusglimtar. Om man så väljer.

Den högra är en av de allra senaste av Patricia Cornwell. Jag har läst massor av hennes böcker och har alltid tyckt mycket om Kay Scarpetta, och de fall som hon som letar spår på de mördade är involverade i. Ofta betalar hon ett högt pris med sin egen säkerhet. Men alltså, det har blivit ganska tråkigt. Ganska förutsägbart. Jag längtar efter gamla Kay.