Troeds ord är min lag.

Jag vill spinna vidare på ytterligare ett område från hans föreläsning (missa inte artikeln om den, jag är SMART på bilden).. Det handlar om huruvida människor förstår att saker rör på sig och att det inte finns ett stopp.

Jag har själv funderat mycket på det i samband med till exempel bygget av Gävle Strand, förändringarna av Stortorget i Gävle, när ”Svanen” var på G och för att inte tala om att bebygga lite av grönområden på Söder i Gävle. Exemplen är flera och varje stad har sina.

Självklart kan man inte säga ”bygg bygg bygg, tänkt ingenting, bara bygg”. Det är lika självklart som det som jag upplever som mycket vanligare nämligen ”det är väl bra nu, bygg inget mer, vi har det som vi har det”.

Människor som givetvis förstår att det har byggts och ändrats genom tiderna för att komma fram till det vi har nu. Men av någon magisk anledning är det perfekt just nu och inget mer behöver hända. Så märkligt. Tänk om alla de som styrde på exempelvis 60-talet i Gävle tänkt just så, kanske lyssnat på de som inte heller då (precis som i dag) ville ändra nåt.

Hela tiden kommer staden att utvecklas, liksom samhället i övrigt. Vi måste hänga med, men inte helt ogenomtänkt vilket jag tidigare klargjorde. Lösningen är aldrig att  sitta stilla. Gävle måste hela tiden utvecklas. Ibland önskar vi dessvärre att vi hade resurser att göra ännu mer, resurser som inte finns. Också en parameter!

Troed hade just detta som ett exempel. Man kan komma till en stad man inte besökt på länge. Inget har hänt. Man kan komma till en stad och den är full av nyheter! Vilken av städerna känns lockande och i framkant?

Den som var först på ett ställe äger inte rätten att ensam bestämma hur det ska vara sedan. Jag tänker på kusten norr om Gävle. Otroligt populärt område. Många vill bo där. Tänk om de bosättare som var där först inte låtit fler och fler flytta dit. Eller det gjorde de kanske inte, folk flyttade dit i alla fall. Men nu, nu ska det vara stopp. Flera hur går absolut inte. Förstör för alla som har turen att bo där i dag.

Så här kan vi inte ha det. Vi måste vara framtidsinriktade. Fler och fler vill bo i Gävle. Det ska vi lösa. Och vi ska fräscha till med jämna mellanrum. Jag är otroligt stolt över vårt Stortorg! Stämningssänkaren är väl den stora ljusskylten, men jag kommer inte att skriva några insändare om den.