Den bara drabbar. Jag ljuger verkligen inte när jag säger att den inte fanns med i någon plan de närmaste åren. För det brukar ju ändå inte gå så bra har jag tänkt. Tappra försök och god vilja, men nej.

Och ändå. Ändå står han där en dag. Trots att han inte var planlagd. Då är det inte så mycket att fundera på faktiskt.

Det är fint, mycket märkligt och ganska magiskt.