pratade jag gott om Fogelström för en vän. -Är han arbetarförfattare?, frågade vännen. -Eh, det är jag ganska säker på. Men insåg att jag inte kände till någon exakt definition på det. Men nu har jag kollat och det var lyckligtvis inte särskilt avancerat. Socialrealistiska skildringar av arbetarnas vardagsliv. Fogelström kallas för Stokcholmsskildrare. Den kända stad-serien är kronan!

En hel hög gubbar räknas dit men också några kvinnor. Jag har inte läst särskilt många men gillar Fogelström och Moberg. Klassiker. Tycker också om Sven Wernström, Torbjörn Flygt, Åsa Linderborg och Jenny Wrangborg.

Hur som helst. Hittade den här boken på loppis nyligen och fick en skildring av tidsperioden som också är i stad-serien men med fokus på familjer på Kungsholmen. Allt finns. Dåtidens klasskillnader, samhällsutvecklingen … och givetvis parallellerna till nutiden även om Fogelström inte kunde veta det. Men inget är ju nytt under solen.

”För underklassen gällde andra lagar. Många fattiga betydde god tillgång på tjänstefolk och arbetskraft överhuvudtaget. Lägre kostnader för dem som skulle betala, bättre ekonomi för staten. Den som var fattig måste göra rätt för sig, arbeta flitigt, föda många barn”.

Jag tycker om boken. Lättläst, engagerande. Och återigen bevisas det vi egentligen vet, inget löser sig av sig själv. Framsteg beror enbart på att någon stridit för dom. Konservativa typer och kapitalistkramare har funnits länge, och de av oss som vill ha jämlikhet måste fortsätta striden som började där i slutet av 1800-talet.