När jag kollade på polisklippet säger de i inledningsreklamen (inget är gratis, vi påtvingas den påfrestande reklamen) att vi aldrig har haft så mycket fritid som nu. Men också att vi känner att vi har lite tid.

Jag tänker då på diskussioner jag haft tidigare i veckan. Har haft förmånen att i olika sammanhang sitta med människor med stort engagemang och driv. För helt olika saker givetvis.

Vi pratade om just fenomenet att det märkligt nog är till exempel föräldrar som har ett stort engagemang i en idrottsförening som ändå anser sig ha tid att t ex vara klassförälder. Medan några aldrig har tid med något. Så uppenbart att det är en upplevd känsla snarare än ett faktum att ha ont om tid.

Jag är glad att de flesta jag umgås med alltid kan hitta tid till både det ena och det andra.

Många gånger genom åren har folk undrat ”Hur hinner du Elin?”. Då gäller det att le ljuvt och inte fråga tillbaka ”Hur hinner du så lite?”.