I går dog Johnny Munkhammar (moderat i riksdagen) i cancer som han levt med en period.

Johnny kämpade hårt för det han trodde på och mest troligt gjorde han också allt han kunde för att inte låta cancern vinna, men det gick inte. För tyvärr låter cancer inte sig styras.

Jag avskyr reportage som då och då dyker upp där människor som har haft cancer som berättar att de inte gav upp, att de bestämde sig för att kämpa. Och tidningarna hakar glatt på formuleringarna, eller kanske styr dem.

Cancer fungerar inte så. I så fall borde det betyda att alla de som dör av cancer inte brydde sig, gav upp. Så är det inte, de ville leva lika mycket som de som klarar sig.

Att dö i cancer handlar om att man fick cancer men tyvärr inte hade samma tur som andra. Inte att man inte ”bestämde mig för att det här ska jag klara”.