I går började jag läsa Greiders bok om Palme som länge legat framme. För länge sedan började jag också läsa Henrik Beggrens ”bibel” om Palme men har bara betat mig igenom en tredjedel. I höstas också Thage Gs bok om Palme. Förra natten läste jag Sahlins bok som hon skrev efter att hon tvingades lämna in första gången. Till skillnad från andra böcker tar det här lite tid. Böcker om den viktiga politiken kan inte forceras, de kräver eftertanke av mig och det kräver tid. Det måste vara ett lugn runt mig, i mig när jag läser. Ont om det senaste tiden. (emo)

Greider har precis som jag aldrig träffat Palme. Däremot var han 26 år när Palme mördades. Jag hade inte fyllt åtta år. Greider var då mycket insatt i politiken (men mer till vänster som han själv skriver). Jag kände till Palmes utseende. Tveksamt om jag greppat något av det politiska systemet alls. Jag minns fotona där roshögarna på mordplatsen växte allt högre dag för dag. Min familj har knappast varit med mest politiska. Ofta tampas jag med problematiken av att ha en ganska klen politisk historik.

Kan inte citera gamla politiker oavsett färg, är osäker på vilket parti tidigare, kända politiska namn representerar. På en fest i höstas tittade rikdsdagsgruppens mycket duktiga politiska sekreterare skeptiskt på mig när jag 1) inte kände igen en före detta minister som anlände till festen 2) Inte kunde räkna upp särskilt många tidigare partisekreterare. Det är som det är, det är därför jag försöker hämta igen en del genom att då och då läsa politiska biografier. Lättast är de nutida så klart, som Bodströms och Nuders där jag i alla fall minns somliga av stämningarna, känner till namnen de refererar till och förstår ”hur ett möte med riksdagsgrupen går till”.

Historier om Palme och socialdemokratins utveckling berör någonting fundamentalt. Vår syn på varandra och på samhället. Allt från det övergripande solidaritetsbegreppet kring vad det nedbrutet betyder i form av politiska prioriteringar.

I sommar hade jag en längre politisk diskussion med en bekant. Hen undrade varför hen inte skulle få MER. Hen som ansträngde sig till max på sin arbetsplats, hen som jobbade och slet och hade framgångar. Jag förstår frågeställningen, har givetvis stött på den en miljon gånger.

Människor som laddats (via gener eller uppväxt, jag vet inte) med ett fenomenalt driv och kanske en skarp hjärna kommer ALLTID att klara sig bra. Alltid. De kommer inte att ha problem att få jobb eller att kunna utveckla sina idéer. Andra är inte lika laddade från start, kanske heller aldrig blir det. De kommer inte att ha det lika lätt, för de ger inte alltid ett briljant, socialt intryck på anställningsintervjuerna, kanske inte tror sig om så mycket. De kommer att göra sitt bästa, många gånger dock begränsade av reella eller upplevda gränser för vad de egentligen kan prestera.

Hens praktiska poäng var varför hen skulle behöva skatta (mycket) för att det skulle gå till ”de här människorna”. Mitt enkla svar är att hen ändå, alltid kommer att ha mer, få mer, kunna göra mer. Framgångarna kommer att kanta hens väg. Jag använde då ordet småaktig om ett förhållningssätt som inte stöttar omfördelning av resurser så att alla har möjlighet att känna grundtrygghet. Och jag tycker det, jag tycker det är småaktigt att inte vilja ställa upp på ett system som minskar klyftorna. Hur ser samhällen med stora klyftor ut? Ni vet och ni vill inte leva så.

Jag skulle säga att jag är en person med stort driv. Precis som den jag talade med. Vi är rätt lika. Varför tvivlar inte jag på att jämlikhet och solidaritet är kärnvärden, medan hen gjorde det? Jag vet inte.

Texterna om Palme känns som att det bara stärker min uppfattning. Jag tvivlar aldrig på socialdemokratin som idé. Det är inte det, men det är skönt att få det bekräftat att jag hamnat så rätt. För min egen skull.

Och jag vet att utan det socialdemokratiskt uppbyggda Sverige skulle jag aldrig ha kunnat bli varken lärare eller riksdagsledamot. Många andra som inte fötts av rika föräldrar skulle aldrig ha haft en chans att bli andra saker de velat bli.

Kolla vad många, fina märken jag har nu.