Varje morgon samlas vi 8.15 i stallet. Eftersom turerna inte utgår härifrån förutom första dagen åker vi en sväng med bilen till ett ställe där vi lämnade hästarna kvällen innan. Även i dag red vi med en hord löshästar så vi kunde byta ganska mycket. Både mamma och jag red tre hästar var. Jag inledde på Kaura, hade Dimma i mitten och avslutade på en vars namn började på H. På svenska blev hans namn Långa Ben.
Kaura var en ihärdig liten dam som fick ridas en hel del men jag tyckte det gick galant och trivdes väldigt bra med henne. Hon var personlig och rolig. Dimma blev det inte så mycket tid med men hon hade en trevlig tölt så det gick löjligt lätt. Mer än löjligt lätt var också Långa Ben. Han var så klart rätt hög och jag fick instruktioner innan om att antingen måste man rida honom mycket, eller så på helt lösa tyglar om man tycker man klarar det. Jag valde lösa tyglar. Tog knappt inget i honom. Han flöt fram som en flod genom det isländska landskapet. Tror inte mitt huvud rörde sig alls. Sista sträckan kanske vi töltade fem-sex kilometer över fårbeteslandskap vid foten av ett berg. Fina mjuka, stigar. Helt magiskt. Men också dammigt eftersom det är ovanligt torrt på Island.
Jag ska först visa lite hästar (Kaura, Långa Ben) och sedan vad dammigheten kan göra.
Stor del av tiden red vi i Thingvellirs nationalpark, där Islands enda skog finns. Inte särskilt imponerande för en norrlänning, eller för vilken svensk som helst. Däremot imponerar allt som inte är skog, vilket alltså är det mesta. Det blir fånigt att ens försöka återge känslan av att befinna sig i ett av de finaste landskapen på Jorden. Mixen av berg, slätter, vatten … Och vädret. Vet inte hur ni har det hemma i Sveige. Men vi hade tjugo grader och klarblå himmel i dag. Varmare fick det inte vara för att vi inte skulle ha blivit för svettiga.
Löshästarna är häftiga att ha med. Att rida främst och vända sig om och se bandet av svajande manar efter sig eller rida bakom och se hur alla bakarna hoppar.
Här är en bild framåt och bakåt under ridning.
Sista bilden är när vi vid femtiden landar på slutpunkten och fixande uppstår med att fundera över vilka hästar som ska in i transport och vilka som ska drivas vidare. Det berodde lite på om de ska med på sista svängen i morgon. Tills dess har alla nio i gruppen fått önska sina favoriter. Tydligen hade vi väldigt olika sådana, och det är stor tur.
Vi äter trerättersmiddag alla tillsammans på kvällen och pratar om dagen. Otroligt trevligt. Allra sist går vi igenom kommande dag så att alla vet vad som gäller. I morgon ska vi till exempel bada på vägen.