I dag har det varit lite news kring att M är ”ledsna” över att det finns Socialdemokrater som uppmärksammar att denne Kent Persson likt sin företrädare far med osanning. Ni vet, Arkelsten påstod seriöst att M varit pådrivande när det gällde kvinnlig rösträtt vilket är fetaste skämtet. Nu har Persson sagt att M inte alls ska 2006 att det rådde massarbetslöshet i landet.

Det är lätt att tänka sig att han önskade att det inte var sagt då, eftersom det skulle betyda att vi i dag har megamassarbetslöshet, och då vore ju det ett misslyckande för M. Och M misslyckas som bekant aldrig. Med någonting.

Persson har sedan medgett i radion att han hade fel. Gott så. En bunt socialdemokrater har då på Twitter liksom drivit lite med Persson för att han inte har koll.

Hur svarar Moderaterna på detta? Genom att dra igång snacket om att S betalar människor för att skriva elakheter om M. Nämner bland andra en talskrivare och en ombudsman som hör och häpna har uttryckt missnöje med M. Och de har lön! M har minsann gjort en lista över vilka det rör sig om. Man ba, okej?!

Ni fattar ju själva, alla fattar. Även anställda socialdemokrater är socialdemokrater men om man säger att de har betalt, så är de per autmatik betalda för att skriva elakt om just Persson.

Nu är naturligtvis vår gävleborgsmoderat på barrikaderna just på barrikaderna. Vänner som skriver till honom dök plötsligt upp i mitt flöde. Jag blev rädd å hans vägnar, vad gör han nu? Vet han vad han säger? Själv blir jag rädd varje gång jag får i mediabevakningen. Inte för att han skrivit om mig (vad tycker Elin Lundgren om det här?!) utan för om det kommer att betyda att jag måste kontakta någon igen för att tala om att han kallat mig nazist.

Han vill gärna vara med och sätta bilden av att Socialdemokraterna betalar sina valarbetare. Liksom det fattar väl alla, socialdemokrater med lön ska väl inte twittra heller? Och särskilt inte om Persson. Vet inte herrn ovan att de flesta ombudsmän har oreglerad arbetstid och vad det innebär? Var inte sån surpuppa!

Att fackligpolitisk samverkan funnits i hundra år verkar inte finnas i medvetandet. Ej heller varför. Men som bekant, alla får skämmas för sig själva.

I valet 2010 stod vi några socialdemokrater utanför Läkerolarena i T-shirtar med budskapet om att gå och rösta. Ut ur bussen kom massor av unga ungdomar med flygblad som de delade ut till hockeyköerna. En partikamrat  till mig stod i kön och ville diskutera politik med en av ”moderaterna”. Men hon kunde inte det för hon var bara anställd för att dela ut de här broschyrerna. Det var allt jag ville säga, samt visa ett klipp från den dagen. Här kan man kolla filmen om hur jag nästan blev dödad.