Jag åt sallad på Wayne´s i dag. Väldigt lite folk där. Faktiskt mer personal än folk. Personalen hade problem som särskilt en av de dryftade högt och upprört två meter från mig. Hon hade allvarligt problem med en annan personal. Han kanske hade problem med henne också, inte vet jag. Det bjöd på säkert tjugo minuters skitsnack. Det har inget med service att göra för jag fick min mat snabbt. Waynes´s har ryckt upp sig om man jämför med i början. Vänta tusen miljarder år på en smoothie var inte ovanligt då. Dock kanske man borde fundera över vilket intryck jag får av ett fik där de snackar skit om varandra inför gästerna.

På Domus City har en kille i kanske 25-årsåldern börjat jobba i sommar. Jag har handlat av honom några gånger. Det är en ganska kort kontakt. Varje gång har jag blivit irriterad på hur nonchalant han är.

I dag hände följande:
-25.50! (hörde jag, kollade faktiskt inte på displayen).
Så jag lade upp 26 kronor.
-Har du inte mer, tror du att det där räcker?
Jag tittar förvirrat på displayen och ser att det står 31.50.
-Åh förlåt, jag tyckte precis du sade 25.50.
-Ja, men det gjorde jag inte.
Snabbt pillar jag upp lite mer pengar.
-Det här ska väl bli bra! säger jag så där käckt som jag kan.
Han bara glor på mig. 

När sådant händer, vilket inte är helt sällan i Sverige, vill jag skrika. Be att få prata med chefen. Det gör jag aldrig. Jag bara ger dom Elin-blicken och försöker undvika personen om det går. På Berglöfs skor går jag till exempel inte in om en särskild tjej jobbar. Hon var dock inte elak, bara spånig, utan pratade i telefon istället för att svara på frågor som jag ställde i kassan. Om ett krogbesök pratade hon. Viktigt så klart!