Att gå till ett jobb där man mest troligt kommer att bli uppsagd har förvandlat mig till någon jag egentligen inte är. Uppsägningen grundar sig inte på något annat än anställningstid, så jag har inte gjort något fel. Men det är just det, jag har gjort förbannat många rätt men har inget ut av det. Så nu, varför ska jag hålla samma tempo som jag gjort innan?

Att gå omkring ganska motivationslös hör inte till min vardag, det är nytt för mig. Kanske kan hitta det där glidet som de jag tidigare stört mig som fan på har. Där man inte bryr sig och låter andra göra stordelen av jobbet? Byta sida liksom.