HEMMA IGEN. Elin Lundgren är nyvald ledamot av SSU:s förbundsstyrelse. Där hoppas hon kunna göra något för sin stötesten välfärden. Foto: STEFAN TKATJENKO

GÄVLE
– Jag är jättetacksam för att jag har blivit vald. Nyblivna ledamoten av SSU:s förbundsstyrelse, Elin Lundgren, är hemma i Gävle igen efter den kongress som förhoppningsvis åter har fått SSU enade och starka. Själv hoppas att hon nu ska kunna påverka mer inom sin hjärtefråga välfärden.

– Det finns så många som har gjort så mycket, men får så lite tillbaka. Alla historier som "Alvar får bara ett halvt ägg i stället för ett helt", är så pinsamma.
Omsorgen om de gamla är Elin Lundgrens hjärtefråga. Eller rättare sagt en av många hjärtefrågor. Under vårt samtal, bara timmen efter att hon landat i Gävle efter en intensiv kongressvecka, nämner hon många saker som hon brinner för att försöka förändra. Bland annat det som berör alkohol, miljö, bostäder och sjukvård. Kort sagt vill hon föra talan för de som är svagast i samhället.
Som politiker är Elin relativt ny. Det har gått två och ett halvt år sedan hon för första gången kom i kontakt med SSU. Innan har all tid gått åt till nykterhetsrörelsen IOGT-NTO.

Har gett rutin
– IOGT-NTO har gett mig all rutin jag behöver som politiker, vad det gäller möten och att tala inför andra. Men vill man ha förändring i till exempel miljön eller biståndet, så fungerar ett parti bättre.
Att inte ha gått samma väg som de flesta andra inom SSU, som växt upp med politiken, ser hon inga problem med.
– Jag tror att det är en styrka att jag inte kommer från den normala politikermiljön. Jag är hård men inte så politikeraktig. Med det menar jag att jag inte lämnar luddiga svar och inte är inskolad i politikerspråket.

Tar mycket tid
Politiken tar allt mer av Elins tid. Antalet uppdrag växer. Förutom det nya uppdraget, sitter hon sen förut i styrelsen för SSU i Gävle och i styrelsen för Gävle arbetarekommun. Sen en tid tillbaka är hon också ersättare i socialnämnden.
SSU-kongressen i Linköping avslutades i fredags, och hölls
i skuggan av vårens konflikter med försnillade pengar och uppblåsta medlemssiffror. En jämn fördelning av styrelseplatserna mellan förbundets höger- och vänsterfalanger och inrättandet av ett centralt medlemsregister, ska nu mildra stridigheterna och undvika fusk.
– Det har varit en kongress där vi har kompromissat och inte kastat skit på varandra. Vi visste att vi var tvungna att komma överens, annars kunde vi lika gärna ha delat upp oss i två organisationer, säger Elin Lundgren, som eftersom hon kommer från Gävleborg anses tillhöra förbundets vänsterfalang.

Eniga till slut
De två falangerna kunde också enas kring ett nytt principprogram.
– Och alla gick nöjda därifrån, ler Elin.
Hon beskriver kongressen som mycket städad. Inte som 2003 när stämningen nådde bottennivå eller 2001 när vänsterfalangen reste sig och lämnade salen i protest mot den nyvalde ordföranden Mikael Damberg.
– Den enda lekstugan som syntes i år var utanför salen, där sms-kedjorna gick eller delegationsledare som gick undan och la upp strategier.
Tredje helgen i september är det dags för den nya förbundsstyrelsen att samlas för första gången. Då ska Elin också få sitt eget ansvarsområde.
– Jag hoppas det blir välfärdsfrågorna.