Brev, post, frimärken

Det är något magiskt och elegant med att kunna lägga ett kuvert med ett brev i på en låda, som dagen efter (i bästa fall) delas ut till en vän (eller vart det ska).

Pratade med en nyligen under en promenad och berättade att när jag hade som flest brevvänner runt om i världen, förde jag noggrann statistik på när jag fick post, så att jag visste vilken veckodag jag statistiskt borde få flest brev på … Två var en dålig dag. Sju en bra. Ungefär.

I kväll har jag ägnat mig åt att styra upp pappershögar. Behövde fixa två grejer som ska skickas iväg med frimärke. När jag senare på kvällen passerade de där kuverten som ligger och väntar märke jag hur glad jag blev. Och då är det ändå bara registeruppgifter som ska skickas in …

I dag är det ont om brevvänner. Min morfars syster är min mest frekventa brevvän, och hon är så bra. Uppskattar också när jag har fina brevpapper. För det har jag förstås ett rejält lager av.

När jag städade så lade jag också undan ett kuvert som jag tänkte rama in för det gör mig så glad. En kollega i riksdagen hade fått ett brev från en förening. De lär ju ha tänkt att de ska bränna iväg ett gammalt frimärksförråd de hittat i gömmorna. Mixen här är fantastisk. Pirrar i kroppen av sådan frankering.

frimärken

Trots det kallar jag mig inte för frimärkssamlare och har just aldrig samlat på dom på ett seriöst sätt. Fast alla frimärken som sitter på något som jag slänger spar jag. Jag har gjort små pyntiga saker av dem, kylskåpsmagneter bland annat.

För någon sommar sedan rensade jag massor bland all korrespondens jag hade i ungdomen. Feta lådor. De som fortfarande är mina vänner erbjöds att få tillbaka buntar av det de skrivit, vilket de blev glada över. Några erbjöd mina gamla brev tillbaka. Så fin dokumentation av ungdomen. Men av allt jag valde att slänga så behöll jag frimärken som jag klippte loss.

När jag bläddrar bland motiven är alla ytterst välkände och alla framkallar minnet av olika tider eller personer. Ungefär som dofter fungerar.

Rätt lite post som kommer till riksdagen har frimärken, men allt det som har det spar jag frimärkena på i en ask i Stockholm. Tänker att det blir doften av tiden i maktens korridorer.

När jag passerar Postmuseet i Gamla stan till jag gå in varje gång. Det går inte. Men ett besök i shopen blir det i alla fall inom kort.

Snart är det jul. Dags att fundera på vad jag ska skicka som julkort i år. Hur mycket har jag tid och lust att pyssla julkort. 2013 verkar ha varit ett bra år. Ångrar mig nu att jag inte noggrant dokumenterat alla år … Men livet ska väl levas också och just inte bara dokumenteras.

Det var de lördagsfunderingarna det. Dags att sova. Kursdag i morgon också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *