Det finns ingen anledning till oro i det här hushållet. Det gäller oron som kan uppstå när det inte längre finns en oläst bok och allt jag vill är att läsa. Det har det inte funnits på många år. Och det har blivit lite av ett problem för några böcker förblir olästa medan andra, som känns roligare, går före i kön. Hade bestämt att ta itu med högarna istället för att ínförskaffa nytt. Men så kom bokrean. Nåja. Jag håller just nu på med ungefär sex böcker samtidigt och i går blev jag klar med två.

Dokumentärboken om Utöya. Den har inte gått att läsa i annat än små portioner. Det är för många saker som påminner om den verklighet jag befunnit mig i, med ungdomsläger och gemenskap. Skräcken är förstås obeskrivlig. Jag kan aldrig förstå, och det är nog tur det.

Biografin över Lena Nyman var välskriven och en person som jag inte visste så mycket om tidigare vet jag lite mer om. Ytterligare ett människoliv vars kvalitet försämrades så oerhört av alkoholproblematik. För henne själv och för alla runt om som ständigt oroade sig. Och så tog det knäcken på henne också, tillsammans med andra sjukdomar.

Jag jobbar vidare med min hög i kväll efter att jag har firat en sextioåring!