Tidigare berättade jag att jag fått Maria Svelands Hatet som spontanpresent av min kollega Åsa. Läste ut den förra veckan. Det är en bok som synts på olika recenssionssidor och oftast fått bra recenssioner utifrån att den handlar om ett viktigt ämne. Någon av damtidningarna tyckte den innehöll för många ”personliga vendettor”. Det är en av sakerna jag tycker är klokt att bygga en bok kring, hur enskilda människor beter sig, eftersom många av samma ger mönstret, och det finns många av samma.

Jag tycker om att Maria betar av bakgrunder till olika fall och intervjuar inblandade i den mån det går. Hon blandar det med vad hon själv upplever under tiden utifrån sin egen situation. Det är naket och utlämnande. Precis på det där sättet som jag tror att många provoceras av. Att man inte får bli ledsen eller ”bry sig” eftersom man är offentlig person.

Som om det offentliga gör en mindre människa, mindre känslig. Inte precis tyvärr.

En bok av helt annat stuk är Från loppis till salong av Ida Magntorn. Det finns många av den typen nu, Do it yourself-varianterna. Mer eller mindre lyckade. Den här är mycket trevlig. Trevig är verkligen helt rätt adjektiv. Projekten är helt lagoma och därför genomförbara. Bilderna fina. Känslan att hålla boken i sina händer är fin.

Apropå böcker så har jag missat bibblans nyöppning i dag. Får kika vid annat tillfälle.