Det är verkligen härligt att promenera mitt i natten med en syster bland härliga, dämpade sommarlukter. Som både känns fräscha och sitter i ryggmärgen.

Vi har funderat och spekulerat och Lina har berättat om bajs-Björn. Nu tror jag hon gör mat åt mig och ska bädda ner mig.

Jag är glad och tacksam.

Det är med både bävan och stolthet jag idag blivit underrättad om att jag kommer att föreslås till SSU:s förbundsstyrelse. Ibland känns det som en bluff, att jag egentligen inte kan nånting, ni vet… Men uppenbarligen gör jag det. Tror inte jag gjort någon besviken uppdragsmässigt någon gång. Blir det av, blir det säkert jättebra.  

När man talar i termer av att inte sprida sjukdomar narktoikamissbrukare emellan, ja då är det klart att rena sprutor funkar.

Men att rena sprutor räddar liv (för då slipper man HIV) känns fortfarande absurt.

Spelar det nån roll om sprutan är skitig eller ren om den innehållar en överdos. Eller en dos som leder till nästa dos som leder till nästa som leder till överdosen?

Vill man rädda liv måste man ta ett större grepp! Jag pratar gärna om stora grepp i narkotikafrågan. Jättestora. Få kidsen att inte börja knarka för fan. Ge dom ett x-box eller schysta hemmaförhållanden beroende på vad som krävs. Nu.

Om man sover utan att ha tvättat bort mascaran,

då blir ögonen liksom helt klibbiga på morgonen. Fast lite roligt är det ändå. Jag gillar läppglans också!

Läste en rec. av Strage om Robyn i dagens DN. Jag har sagt det förut, hon är Gud!

Solen skiner. Måste den det? Jag gillar det inte!

Det är klart att jag skulle kunna sätta någon rolig rubrik. Eller nåt annat. Men det är så svårt när jag inte riktigt vet vad jag tänker skriva.

Jag skulle ju kunna skriva hur allting känns. Men det blir svårt, eftersom det inte bara handlar om mig och då vet jag att den andre typ blir putt. Dessutom vet jag ju inte exakt hur jag skulle formulera för att liksom förklara.

Det känns ändå som att ingen riktigt kan förstå. Och det förstår jag v e r k l i g e n. Ser jag på det här utifrån vet jag exakt vad jag skulle säga. Direkt. Tyvärr ser man inte utifrån hur det känns inuti. Det går alltså inte.

Och det är inte logiskt och inte rationellt. Är inte det nån Kentrad…-Och inget är logiskt… Eller är det kanske romantiskt. Det kan kvitta, för det är varken eller.

Mat på Helt Enkelt. Jordgubbar hos Peter, Alex och William. Ångest hemma.

Good girls are pretty like all the time

I´m just pretty some of the time

Good girls are happy and satisfied

I won´t stop asking until I die

Good girls are sexy lika everyday

I´m only sexy when I say it´s okey

En av de verkliga lyxerna med mitt jobb, förutom att man nästan alltid känner sig uppskattad, är att ha sommarlov. Visst visst, vi jobbar lika mycket tid som er andra, men det känns ändå väldigt lyxigt. Och nu har jag inte heller den där jätteångesten över hur jag ska använda all tid. Tvärtom inser jag att det är en förmån att få all tid till att tänka. Har varit på möte om lokal och tränat. Förkylningen från i morse gav med sig… under världens skittråkigaste arbetsdag med pisstrista möten. Men men. Köpte billigt schampo i alla fall. Och fick en tillsvidareanställning. I vanliga fall hade jag varit överlycklig, men nu är jag ju bara en bitter hagga, så jag drar knappt på smilbanden.

Nu har jag ångrat mig!

Det är ju inte jag som är den tragiska!

Det är det ju faktiskt inte. Det är inte jag själv som betett mig grymt illa och borde dömas i moraliska domstolen.

Det måste jag komma ihåg.

Puss på mig.

Jag kanske inte är bäst, men jag är underbar!

Mamma säger att jag ska vara glad för kornas skull att det skiner lite sol nu. Synd att det känns som att jag skiter i korna.

Hur tragisk är man inte som person när ens mamma tycker så synd om en (för att man går omkring och ser ut som den där klassiska disktrasan jag känner mig som) att hon tvingar med en till Vågbro Livs ”för att man ska komma ut lite”? Rätt tragisk. Jag är tragisk.

Sov till halv tolv. Men så var jag uppe till nästan halv fem också. Var ute och gick i regnet och luktade på naturen. Läste. Och funderade en massa förstås. Som alltid. Utan att finna svaren.

Men jag är också helt okej. För jag har ju så mycket. Som det känns som jag skiter i. Bajs.

Ibland händer det. Det var länge sedan nu, så därför var det väl dags. Att komma till Norrala precis mitt i natten. Säg att det var vanligare för sju år sedan efter krogen.

Och så är inte ett enda syskon hemma. Snacka om besvikelse. Jag som ville väcka dom och prata skit. Istället är det väl bara att tvätta bort sminket och krypa ner. Eller vara lite vild och bara göra det senare.

Åkt från Uppsala med Tina, Camilla och Kevin. Tack Elin och Ullie för mycket trevlig fest! Och mycket träffsäker present.

Älskar när det regnar. För då slipper man som sagt vara glad, och när jag slipper vara glad så känns allt bättre. Lite paradoxalt, men det mesta i mitt liv är ju det nu för tiden.

Men det kommer nya tider. Och nutiden är den enda man har så jag får vara nöjd ändå. Trots tarmvred.

Godnatt all of you!

Att samhörighetsordet vi kan göra så ont, det tror man inte. Men det gör det.

 Thanx God, att jag ska till Ullie.