Så mycket bättre.

Det är jag! Nästan som vanligt. Det bara klumpar till lite ibland när jag sväljer och det kan jag defintivt ta.

Jag har tittat på Saltkråkan, diskat all disk, städat råttburen, renbäddat, plockat undan, samlat allt till läpparna i en stor skål, pratat med mamma.

Imorgon ska jag jobba. Jag har läst på nätet att det är helt okej!

Och nu ska alltså Anna bli sjuk. Suck.

Tre dygn

I nästan tre dygn har jag gjort ingenting.

Legat ner massor, inte orkat se nåt program på tv, sovit, pratat i telefon för sympati, pratat med råttorna med bett om ursäkt för att jag inte orkar låta dom komma ut, läst en bok (den hungriga prinsessan som man fick med Hennes, mycket mycket bra)… man gör ju liksom inget mer.

Jag tackar vetenskapen för penicillinet. Det har räddat fler människoliv än vilken gudstro som helst.

Jag har gått ner tre kilo och ät alltså helt orkeslös och för att kunnata mig iväg och köpa det enda jag vill äta-sushi-måste jag ändå stoppa i mig nåt annat.

Det löser sig.

Frånvaro

Jag som "aldrig" är sjuk har nu varit däckad sedan torsdag klockan 17.
Jag har sovit och svettats och just nu har jag nog halsfluss och ska få träffa en läkare men halvtimme.
Jag har sagt det förr och säger det igen, man får ju en tid skitsnabbt! jag kunde ha fått nu, men då hade jag inte hunnit duscha.

Jag vill ha stora piller som tar bra.

Och tillägga att det naturligtvis är väldigt synd om mig, för om man "aldrig" är sjuk har man så dålig beredskap.

Jag har ju tom varit sjukskriven för första gången.

Skolavslutning

Faktum är att det är bland det mysigaste. En härlig, uppsluppen känsla bland eleverna.

Idag vinkade vi av sjuor och åttor och sedan hade vi fest för niorna. Jag är just hemkommen från elevkårens anordnade fest.

Imorgon stundar niornas examen. Det blir trevligt.

Jag och Johan hade ett hiphop-battle som jag med stort publikstöd vann. Det var spännande.

Gävle är bäst!

Som en barnrumpa vill jag skrika ut det, Gävle är bäst!
För det luktar så snyggt här nu. Och det är inte ett uns av kaffe!

Jag är trött så det är nära att förväxlas med koma. Men jag får skylla mig själv. Som vanligt.

Imorgon är det skattjakt.

Nu ska Ullie snart bli frisk.

Kampen är en gräsklippare

Ikväll har vi haft våravslutning i IOGT-NTO-föreningen. Mycket trevligt i ett av våra sommarhem med kaffe och allt sånt. Fast jag fick dricka vatten för ingen tänker på barnen.

Vi beslutade viktiga alkoholpolitiska saker som om inköp av gräsklippare samt brandskydd från Anticimex. Jag är förvisso nöjd med båda.

Jag har också lärt mig allt om en by-pass-operation samt om hur någon farbror som var ansvarig för att byta batteri i väggklockan tidigare hade dött knall och fall när han skulle putta på en bil. Jag älskar IOGT-NTO.

Hjärtat smälte i hemlighet när några av de äldre damerna viskade till varandra att det var så roligt att de numera hade kvinnlig ordförande (Efter 125 år var det väl på tiden).