Solen skiner.
För jag ser den skymta mellan gardinerna i det rum där jag suttit otaliga timmar.
Och vi pratar och pratar och pratar.
Jag kunde ha varit lyckligare.
Jag vill poängtera det.

Nu ska jag packa så jag kan klara mig ute i skogen två nätter. Även om skogen kan te sig ganska lyxig.
Hur som helst ser jag inte fram emot det.

Men Ellinor ska ju i alla fall bo lite med Eva och Embla. En tröst i svåra tider.

Det är så härligt.
Det kan t ex göra så att man får reklam för mördare, McDonalds, på sin blogg. obs! Mördare av djur. Eller så köper de andra att göra det. Liksom. Otrevligt hur som helst.

Jag är bara så himmelens trött.

Det ska jag göra idag.

Jag tycker det är töntigt när man säger äpplekaka eller äpplemos. Det låter ju inte klokt!

Så här är det, ganska läskigt faktiskt:

Sedan ungefär två månader tillbaka så har min synskärpa gradvis försvunnit under dagarna. Till kvällen ser jag inte texten på TVn oavsett om jag har linser eller glasögon. Att jag inte gör det annars är ingen surprise.

På morgonen är det sedan bra igen.

I fredags träffade jag min optiker och beskrev problemen för henne. Märk väl att jag då hade haft lov i en vecka och inte haft några problem på den tiden.

Jag är alltså stressad (utan att jag känner mig sån) och det slår på ögonen. Otäckt. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra.

Eller en av fyra vackraste fötter.

Jag har fikat med Peter och handlat sen jag kom till Gävle. Det förra mest trevligt.
Jag har också deklarerat och mejlat viktiga mejl.

Jag har suttit ute och läst. Någonting i naturen bet mig i tån.

Vem i SSU har halva inne med media, eftersom ingen verkar ha grävt i hur det kommer sig att den SSUare som lämnade ut lösenordet (pladdrade ut det lite sådär på kompisvis) lugnt kan jobba kvar i organisationen, på en utåtriktad tjänst.