Sedan i somras har jag förmånen att vara revisor åt UNF:s förbundsstyrelse. en gång satt jag själv i den styrelsen i sex år. Ibland var det dålig stämning men det kunde man leva med.

Sedan satt jag två år i SSUs förbundsstyrelse. Då lärde jag mig att UNF aldrig har dålig stämning.

Att sitta med UNF:arna efter att nyligen suttit på SSUs möten var som att paradiset öppnade sig. Sådär skulle det ju vara. Skratt med äkta klang bakom, konflikt ja men folk talar klarspråk. Ingen självgodhet utan bara en strävan efter att bli bättre.

Jag älskar UNF. Jag kommer hela mitt liv att vara tacksam över de kunskaper och erfarenheter som UNF och nykterhetsrörelsen har gett och fortfarande ger mig.

Jag älskar SSUs ideologi på nästan alla sätt. Och några ett helt gäng av de jag träffat, men mest lämnar SSU en liten otäck bajslukt efter sig. Det är så synd på en organisation med sådan potential.

Ikväll ser Grannfejden ut att bli riktigt lysande.
Är det inte spännande att det alltid är några galna karlar med en halvhunsad fru som det handlar om.
Markus är mycket glad över att han när han var i Söderhamn fick se den lokala Grannfejden-kändisen.

Nu vet jag att jag står bäst till på listan. Det ger ett större hopp!

Direkt efter jobbet idag gick jag och tränade. Åt inget innan. Det kan ha varit skälet till att benen fortfarande, en timme senare, är skakiga.

Håller på att tvätta (en gång i månaden är lagom Anna) och läser de sista handlingarna till nämnden imorgon.

Nu har inte alla turen att bo i Gävle-Dala området och det är ju trist för er. För vi har världens roligaste lokal-TV. Helt sjukt sånt Eftersnack-program. Dessutom skojiga perosner som talar om nyheterna. Rekommenderas. Det är som ett sämre ZTV.

Eller är det en nyttig erfarenhet? Jag får väl se det så!

I Gävle kommun föddes för få barn för sådär 11-12 år sedan med följden att idag har 100 lärare varslats. Däribland jag. Spännande känsla. Jag tror det stod att jag har jobbat över 1500 dagar så det är ju några år. Trots det är jag alltså i min kategori några av de som var sist in.

På beskedet står med fet stil och många utropstecken att ett varsel är inte detsamma som uppsägning.

Jag vet att det inte är min kompetens det är fel på, så det är ju en tröst. Kallad till möte på torsdag så vi får se efter det hur det ser ut.

Mätt och ren.
Efter att ha varit i Norrala så känner man sig lite sunkig. Inte för att man inte kan duscha, man gör det bara inte riktigt lika ofta.
I dag så red jag ut på Anton, vilkgen glädje. Vilken lycka…
Det är nog det bästa man kan göra.

Idag har jag hälsat på småprinsarna. Det är skönt att vakna i Norrala….

Här är jag och världens bästa mormor.
Observera våra näsor. Lika va?

Igår fyllde hon 75 år och hade storslaget kalas för alla sina syskon och deras ban. Väldigt många var där och det var mycket trevligt. Det bästa för mormor tror jag var att hon inte behövde fixa ett dugg utan det gjorde min fantastiska mamma och syster Lina. De hade lagat mat och fixade allt praktiskt.

Nu är det helg. Det är fest.

8.30-10.50   Möte 1
11.00-12.00 Möte 2
13.00-16.00 Möte 3
16.00-17.15 Möte 4
18.00-18.45 Möte 5

Låt oss säga, jag har varit lyckligare. Det har jag. Som till exempel när jag fick komma hem för en timme sedan. Sedan dess har jag suttit med jobbgrejer, men det klagar jag inte på.

Nu ska jag se bönderna och sen packa lite småsaker inför imorgon när jag ska åka och fira min mormor. Typ kul ska det blir.

Innan jag gick till träningen gjorde jag en massa jobbsaker.

Unde träningen tittade jag lband annat på Sjukhuset. Vilka underbara människor det är som jobbar där. Alla på sjukhus verkar så snälla även om jag inte har så omfattande erfarenhet.

Gick hem och powerstädade lägenheten på 90 min. Har precis avrundat med tre tjocka skivor färsk ananas. Det känns bra.

Så himla hippt är det inte.
Känner att jag ligger skapligt bra till på jobbet…
Om en timme ska det tränas. Fast nu ärja gjättetrött efter att ha ätit mat.
Skulle lätt kunna sjunka ihop i soffan bara, men NEJ.