Fritidsklubben idag

Jag brukar skämtsamt säga att Socialdemokraterna är som en stor fritidsgård, det finns alltid nåt att göra. Ibland där det mer meningsfullt än annars.
Idag kändes det ganska värdelöst att sätta en massa timmar på att åka fram och tillbaka till Söderhamn för att sitta ett mindre antal personer (de flesta kom inte) och liksom småprata lite. Alltså, hur effektivt är det?

Jag avskyr när saker går långsamt. Det finns en situation när jag kan hantera det, det är när jag hjälper en elev som int ehar förutsättningar att göra snabbare. Idag kom jag efter en kollega som gick skitlångsamt i en trängre passage. Jag blir liksom arg, men man kan ju inte säga nåt. Det vore pubertalt. Särskilt som passagen är två meter lång.

Nagelschmerzen

Den här veckan har jag ju haft mycket saker att göra, helt enkelt för att det ibland klumpar ihop sig.
Det har lett till att naglarna är under nagelgränsen. Varenda en. Inte för att jag bitit av dom, för det slutad ejag med för länge sedan, utan för att jag pillat sönder dom. Men de här såren läker tiden lyckligtvis.
På högskolan idag gick det bra, fick massor av utmärkt från läraren i mitt arbete.
Jag är glad.

Mannen hjälper till

Ögnade igenom repotaget om Anna Sjödin i Aftonbladet. Det handlade liksom om henne. Anmärkningsvärt mkt gick hennes man in och och sade saker. Sånt händer typ aldrig när de intervjuar män, att kvinnan i deras liv sitter bredvid och hjälper till.
Är övertygad om att Anna inte hade behövt den hjälpen. Hon kan prata själv. Ofta på gott.