LO släppte en skrift 2005.

Jag citerar:
"Denna skrift bygger på LOs vision om ett helnyktert och drogfritt arbetsliv. Tillsammans med narkotikan hotar alkoholen idag folkhälsan och arbetskraftsförsörjningen. Alkohol och droger påverkar sjukfrånvaron, antalet olyckor, kvalititen på utfört arbete och de sociala relationerna på arbetsplatsen.
Därför accepterar vi varken alkohol eller droger på arbetsplatsen i samband med arbetet."

Sen bara skrattar jag.
Jag förstår att " i samband med arbetet" är väldigt snålt räknat i verkligheten.

Man ska inte kasta sten i glashus som det gamla talesättet säger. Det gör LO med den här skriften.

Under den promenad jag just tagit tittar jag av en händelse på min handflata och blir fundersam över den konstiga färgsättningen den har. Tittar på den andra och den ser likadan ut. Tänker att jag nog är sjuk på något sätt. Tittar vidare och funderar allvarligt på att ringa min sjuksköterskesyster.

Jag mitt arsel har glömt att jag har bruntonade solbrillor på.

Nu är jag duschat och fiffad och klar… för att göra vad?
Jag älskar semester!

Jag har kollat/lyssnat igenom de tre första dvderna med SATC. Vet inte om jag orkar fler inför bion ikväll. det kanske får räcka. Hade verkligen inte sett alla program.

Läser en biografi om Dolly Parton. Den är mycket bra!

Vaknade före tio. Har suttit en timme på balkongen i halvskugga och läst handlingar inför morgondagens möte med individutskottet. Det finns så många människor man inte skulle vilja byta liv med. Har ätit havregryn, sirap och mjölk till frukost och är nu redo för att läsa resterande handlingar.

Det är vad jag borde göra. Och läsa handlingar, gjort lite.
Andreas droppade förbi med boken han lånat och det var ju ett bra tillfälle att visa upp M också.
Jag har pysslat de sötaste små saker.
Och laddat upp och skickat efter foton. Det är en bra grej!
Så det finns mer att pyssla på.

Nu ska jag gå en promenix och kolla hur det artar sig på stan.

Ska bara kolla klart tredje sex and the city-dvdn medan jag gör lite annat.

Därefter ska stekas halloumi.

Ojojoj, så det händer grejer hos mig.

Igår var det världens roligaste program på SVT om en tant och en farbror och en vägg i deras stuga. De var oense om tapetseringen, gnabbades under tiden. Och sen målade tanten över tapeten i vitt när han var borta. Då valde han att sätta upp tapeten Paradiset på annat ställe, för upp skulle den. Så roligt. och inga reklamavbrott.

På väg hem från Teknikparken har mina skor gett upp. Båda ballerinaskorna har gett upp. Innersulan på hälen har liksom blivit bucklig.
Inte skönt.
Nu kanske jag inte kan gå mer idag.

Igår började jag. Brände av de första sju Sex and the city-avsnittet. Ser nummer åtta till frukost.
Ska iväg på några små gig nu, sedan ska jag fortsätta med det jag gjorde igår, scrappa jävligt snyggt och fortsätta se massa fler avsnitt inför bion imorgon kväll.

Först mönstret på Polarntröjor jag köpt på rea till mina systersöner. Men varför görs aldrig vuxenkläder med de roliga och fina mönstren? Tråkränderna visst, men för oss som vill mer?

Jag är så världens bästa på att åka tåg. Man kan här se hur fokuserad jag är under ett tågbyte i Hässleholm.

Markus farbror (kanske mest Markus kusiner) har nio marsvin. Inte två eller tre, utan nio. Dock är det en olyckshändelse. Förra sommaren var de som små pruttar. Nu är de stora korvar allihopa. Den i mitten är min solklara favorit.

Att Marabou som helhet borde geniförklaras är vi säkert många som skriver under på.
Och nu börjar det bli dags.
Rullen mad daimchoklad är liksom heaven.

Visst, jag åt två rullar på tåget.

Nu är jag äntligen hemma efter att ha varit i Skåne, Helsingborg sedan i onsdags. Äntligen åsyftar främst att det är halvkul att åka tåg i timtal. Dessutom med dessa galna tanter. Som verkar överraskade av att tåget kan kränga. Eller när dörren öppnas då de trycker på knappen.

Skåne är annorlunda exotiskt men språket låter illa. Det är bara så. Jag vet att skåningar inte är efterblivna och det visar de gång på gång, och just därför undrar jag varför de måste prata så galet osmickrande.

Läste nån text av Annika Leone på tåget. Hon är så väldigt inte kul. Skojiga ordvtisar som glansiga Glans och bara för att hon har lökar betyder det inte att hon saknar smaklökar. Bespar mig! Men det är lugnt, nu har jag lärt mig. Nästa gång ska jag inte läsa.