Inte helt bra för dagens planer.

Det är speciellt att ha så lång semester som man har som lärare, visst. Det får man höra jämt och ständigt. Det många missar är att vi jobbar 45 timmar i veckan för att kompensera loven.

Trots det som i början kan kännas som en ocean av tid, går det så fort. I år har det gått mycket fortare än jag räknat med. På fredag har min rektor kallat in mig att börja jobba extra tidigt. Fyra ynkliga lediga dagar kvar alltså. Och dom är inte blanka. Det politiska arbetet drar igång igen och på lördag ska jag förrätta min första vigsel.

Jag tycker mycket om att arbeta och att göra saker, att använda hjärnan. Men det har varit skönt att blanda det med att se skit som Crowned på TV, kunna pyssla hemma som jag vill, städa skåp mitt i natten och bara styra all tid själv. Jag önskar så mycket att jag hade ett jobb där jag kunde styra tiden själv. Inte bokstavligen ha ett schema inrutat per minut. Jag gillar ungarna och oftast gillar jag deras föräldrar. Jag gillar mina ämnen och mina arbetskamrater.  Det är inte det.

Kanske skulle jag bara plugga lite till för att liksom vila i det… om jag räknar rätt har jag redan studier som motsvarar sju år (åhh vilken bedrift att kunna jobba och samtidigt plugga… nåja, för mig är det enkelt och kul att plugga) så det behövs inte precis.

Det tar helt enkelt emot att börja jobba i år. Inte för jobbet, utan för att fritiden då upphör. Och samtidigt sätter politiken, rektorsutbildningen och geografikursen igång igen. Och träningen borde rulla på. Så det här med blanka kvällar och helger finns inte. Iofs har jag inte haft sådant sen jag gick ut gymnasiet eller så. Så vanan finns. 

Ibland tycker jag lite synd om mig. Fast det är självvalt.

Även vi fritidspolitiker blir uppringda och tillfrågade om olika saker.
En nyhet igår var att det tidningen kallade en kommunal topptjänsteman är medlem i Sverigedemokraterna.
Topptjänstemannen är handläggare för serveringstillstånd på den förvaltning jag är med i nämnden för.

Idag ringde en journalist för att ställa den klassiska frågan om vad jag tycker om detta. Jag svarade som det är, jag hade ingen aning om hans medlemsskap men har fullt förtroende för att han sköter sitt yrke på bästa sätt. Och det menar jag.

Jag är alltid lite orolig att media gör sitt jobb lite för bra, och får det jag säger att vara något annat. Det händer ju ibland. Så jag garderar genom att också skriva versionen här.

Att människor, oavsett vem, väljer en politik som gör just invandrare och de med annan bakgrund än vikingsk till syndabockar är sorgligt.

För första gången på mer än två veckor ska jag ikväll enbart ta ansvar för min egen mat…
Kanske blir det då mackor…

Största utmaningen är att gå till affären, men lite regn är inget att gnälla över. Jag ska handla mat. Andra får svälta.

På hotellet fick vi snygga "dräkter" och tofflor att ha. Det kunde vara lämpligt att ha nåt lätt att ta på-plagg nära eftersom jordbävningsrisk föreligger. Det skrämde mig ganska mycket innan vi kom dit, och efter att vi en natt hade ett skalv och allt blev shejky så skrämmer det mig inte mindre.

Sedan jag kom hem måste det ha varit tidsskillnaden som orsakat mitt (och Markus) pensionärsliknande beteende. Jag har gått upp halv åtta och en timme framåt. Det är ungefär lika olikt mitt vanliga jag som är papperdrake skiljer sig från en gul ärta. Då måste man också sova tidigt, så efter tionyheterna igår var det tid för sängen.

På sätt och vis gör det inget om detta fortsätter, för snart stundar allvaret.

Trots att mamma inte placerade sig i den hårda konkurrensen i ostkaketävlingen känner jag mig nöjd. Jag har pysslat klart en överraskning, köpt nya sneakers för billigt samt en lamineringsmaskin. Jag har skrivit en ledare och en insändare.

Men främst har jag gjort en fenomenal rensning av min garderob. Kom på det klyftiga i att fylla (jag menar fylla) min gigantiska resväska med kläder för framtiden (fel säsong, fel storlek, fel känsla) när jag ändå skulle ställa den i källaren. Slängde också en del. Sånt som ingen ska behöva ha på sig.

Det känns fluffigt och luftigt i själen. I ärlighetens namn blev det väl ändå inte så glest mellan galgarna vilket resulterar i två frågor:

1) Var det ett mirakel att allt det där andra nyss fick plats?
2) Varför har jag köpt allt jag har köpt?

Min klädstång utöver garderoben:

Idag skriver Aftonbladet att det är bra om föräldrar inte super när barnen är med.

Jag funderar ändå lite på, om så många har dåliga erfarenheter från sin egen barndom, varför agerar de inte själva bättre?

Läser också på text-TV att fler är emot en sänkning av spritskatten än som är för. Härligt!

Min mamma tävlar idag.
Jag väntar spänt på att få höra resultatet.

Hon är drottning på ostkaka så utgångsläget är gott.

I Ginza. Där de mest säljer Gucci och Chanel och sånt.