Nu är jag tillbaka från vigseln och har sug efter pinnglas. Eller bara glass. Så vi ska gå en promenad och äta just precis det.

Sovis! Någon timme själv vaken innan Markus vaknar. Frukost med DN, softa med bok på balkongen. Förbereda dagens vigselakt, duscha.

Nu är alla vakna och vi ska nog hitta på något innan jag måste iväg.

Sedan jag kom hem från Japan har jag ställt aen hel del av allt kul jag köpte på mittenhyllan.  Sådant man bara vill titta på. Mina ponnydarlingar får stå högst uppe. tillsammans med den röda elefanten som jag också köpte i Japan. Själv är jag uppvuxen med min stora röda men en dum unge slog av nosen på den (släpp aldrig in dumma ungar!) så substitut är fixat. Och så såklart porträttet på mig och Tore (-96, Pierre A.)

Längst ner är mina nagellack, en ljusstake jag aldrig skulle köpa själv men är en doppresent, Dusten-singeln, "mina" hundar och mina bästa gästa House Mouse-stämplar to die for.

När det gäller inredning tänker jag alltid, hellre mer än mindre. Finns det inget att titta på blir det så tråkigt. Och jag älskar barnsliga saker. Inte sån grown up-shit.

Hämtat från LRs tidning Skolvärlden som kom idag:

Blir därefter så himla glad när jag läser vad Anna Larsson skriver i SvD.

Den här tiden slutar jag egentligen jobba.
Men idag tänker jag vara kvar längre på jobbet.
Det är mycket i början av en termin.

Vi lärare måste alltid gå längst fram.

Titta här!
Knappen på byxorna ville inte längre sitta fast på sin plats, vad göra? Lyckligtvis hade jag idag en längre klädnad på överkroppen vars band jag kunde använda som skärp. Och längcden gjorde att verket senare inte syntes.
Ingen elev såg något!

Kopiering.

Nu ska jag strax samla ihop min åtta. De ska kunna bygga en hög mänsklig pyramid.

Agneta Sjödin berättar i det värdelösa programmet Olssons studio att hon grät när Kallur föll.
Sådant har aldrig hänt mig, tårar för sånt.

Men så är jag också som bekant en känslokall jävel.

I det här fallet är det dock inte omöjligt att det är hon som är blödig, det har jag misstänkt förr.