Jag är på sån konferens som många tror är så himla kul. Sova på hotell och det.
Det är det inte. Men det är lärorikt.
Ingen säng är skönare än min egen.

Jag orkar inte med när folk skriker. Och inte när det görs utan anlending, som att det kommer en skalbagge eller så gående. Idag satt tre trettonåringar bakom mig på bussen hem och en gallskek rakt ut när kompisen upplyste om att det satt en larv på ryggen. Visst, ganska stor och så, men rackarns söt och hårig.
Jag ryckte ut och befriade larven (eller om det var tjejen) och den fick åka på min tröja tills jag kunde sätta den i naturen igen.

Jag hade skrivit en artikel om rättssäkerhet och att många tycker att för få personer får påföljder för det de gör. Alla vet att vissa personer sysslar med skit men det heter "vi kan inget göra" från polisen. Säkert lika vanligt i stan som i Hälsingland. Anna Sjödin rycker ut och utmålar mig lite som en samhällsfara och påstår att jag tycker det är okej döma oskyldiga. Då är det skönt att kunna få replik direkt under. Min mamma tyckte jag var bra. Alltid något.

Det måste vara jag.

Hur som helst är det här fotot envecka gammalt. De tär taget på något som kallas semester och som jag likt en gnällig gubbe önskar jag hade mer av just nu. I november kan det väl kvitta. Det känns som om jag aldrig har haft semester. Som om dagarna på balkongen eller nätterna med pyssel eller hettan i Japan aldrig varit.

Nu! Nu ska jag gå promenad och lyssna på The Knife i mina Kosslurar. Syns!

Anéa har efterfrågat en definition på pyssel. En bild säger mer än tusen ord.

Det är pennor, stämplar, klistermärken, papper, saxar, foton, stansar, knappar och så vidare. I en röra.

Man längtar verkligen efter eleverna när de inte är där. Att gör alärarsysslor på plats i skolan utan kids är lika tråkigt som att äta ingenting.

På förmiddagen var vi i alla fall på teambanan i Hemlingby. I fint väder och frisk luft. Var hemma strax före halv sex och Maritha har varit här och ätit scones och diskuterat viktiga saker med mig.

Nu ska jag snart promenera efter att ha vallat datorn lite.

Börjar minnas hur kronisk trötthet känns.

tränat.

-Hur känns det att börja jobba Elin?
-Inte så kul faktiskt, jag har huvudvärk.
-Varför inte så kul?
-Allt är som vanligt igen. Jag är hemma och lagar mat snabbt för att dra på möte.
-Kan det bli bättre tror du?
– Vet inte.

Pysslade först till halv ett. Läste sedan hela Katarina Bredows nya bok. Sedan sov jag ryckigt. OCh anledningen till det är ju jobbet och där är jag nu. Det löser sig nog.

Det är egentligen inte sista kvällen före jobbet, för den var  i torsdags men fredagen kändes inte riktigt på riktigt. Men imorgon är det liksom hardcore. Jag ska packa ihop väskan nu och sen ska jag pyssla tills jag blir trött. Då ska jag sova. Gick en 30-minuterspromenad också för att det ska bli så tidigt som möjligt. Men blir jag trött två är det två jag sover. Jag har inte druckit någon cola på hela dagen. Allt är upplagt för det bästa.

Ge folket mer semester.