Det låter som att mitt hus håller på att regna sönder. Då är det ändå ett stort hus. Som jag bor i mitten av. Scary.

Promenaden hem från tåget blev en blöt historia. Vädergudarna stretar på för att snabbt få höst i Gävle.
Igår var Elin, Pierre och Molly på besök och det var trevligt.

Det mesta känns helt värdo nu så jag kan inte skriva nåt glatt och poppigt. Inga kriser förstås, men bara trist.

Inatt har jag sovit som på moln. Det var skönt. Idag är det Söder som gäller.

Att man kan bli så mör efter bara lite studiebesök.

Jag är på sån konferens som många tror är så himla kul. Sova på hotell och det.
Det är det inte. Men det är lärorikt.
Ingen säng är skönare än min egen.

Jag orkar inte med när folk skriker. Och inte när det görs utan anlending, som att det kommer en skalbagge eller så gående. Idag satt tre trettonåringar bakom mig på bussen hem och en gallskek rakt ut när kompisen upplyste om att det satt en larv på ryggen. Visst, ganska stor och så, men rackarns söt och hårig.
Jag ryckte ut och befriade larven (eller om det var tjejen) och den fick åka på min tröja tills jag kunde sätta den i naturen igen.

Jag hade skrivit en artikel om rättssäkerhet och att många tycker att för få personer får påföljder för det de gör. Alla vet att vissa personer sysslar med skit men det heter "vi kan inget göra" från polisen. Säkert lika vanligt i stan som i Hälsingland. Anna Sjödin rycker ut och utmålar mig lite som en samhällsfara och påstår att jag tycker det är okej döma oskyldiga. Då är det skönt att kunna få replik direkt under. Min mamma tyckte jag var bra. Alltid något.

Det måste vara jag.

Hur som helst är det här fotot envecka gammalt. De tär taget på något som kallas semester och som jag likt en gnällig gubbe önskar jag hade mer av just nu. I november kan det väl kvitta. Det känns som om jag aldrig har haft semester. Som om dagarna på balkongen eller nätterna med pyssel eller hettan i Japan aldrig varit.

Nu! Nu ska jag gå promenad och lyssna på The Knife i mina Kosslurar. Syns!

Anéa har efterfrågat en definition på pyssel. En bild säger mer än tusen ord.

Det är pennor, stämplar, klistermärken, papper, saxar, foton, stansar, knappar och så vidare. I en röra.

Man längtar verkligen efter eleverna när de inte är där. Att gör alärarsysslor på plats i skolan utan kids är lika tråkigt som att äta ingenting.

På förmiddagen var vi i alla fall på teambanan i Hemlingby. I fint väder och frisk luft. Var hemma strax före halv sex och Maritha har varit här och ätit scones och diskuterat viktiga saker med mig.

Nu ska jag snart promenera efter att ha vallat datorn lite.

Börjar minnas hur kronisk trötthet känns.