Smalo

I trettioårskrisens dagar funderar man ju på mycket.
En sak är att jag alltid upplevt mig själv som mer eller mindre tjock. Och mer eller mindre tjock har jag ju alltid varit. Den här bilden visar att ett tag var det verkligen mindre:

Hade man inga begrepp när man var yngre? Tur att man har det nu…

Me love books

Jag vet inte hur det funkar för er… Men jag läser kanske i snitt 1,5 bok per vecka. Jag har ständigt ett lager av köpta eller lånade böcker. I den vevan blir det alltid några som hamnar på hög. Vissa med kanske tio sidor lästa… i väntan på bättre tider.
I sommar hade jag som mål att beta av några av dom. Just några blev det.

Sommarstrul av Joseph Connolly
Roligare än vad början verkade. Ganska skruvad faktiskt. På ett skönt sätt.

Bokcirkelns bekännelser av Elizabeth Noble
Har läst kanske en tredjedel och när man väl är igång är det mycket relationsfunderingar. Och det är ju alltid soft.

Idag på stan när jag gjorde ärenden och tittade på Beridna Högvakten använde jag en massa checkar och köpte Kort året runt av Sophie Elsässer. Det är en pysselbok med tips på just kort. Fast pysselböcker är ofta rätt värdo. Man kan hellre köpa tidningar, massa fler up to date-tips för mindre peng. Men jag är ju hopplöst kär i böcker.

Av min nämnd fick jag presentkort på Läsecirkeln 08/09. Hur perfekt som helst för mig. Annars är jag ganska skraj för att få presenter, att det skulle vara sådant som man inte blir helt förtjust i. Fast glad blir man ju nästan jämt ändå. Trots rädslan.

Föräldradagarna

Partiet (för mig finns det bara ett värdigt namnet) har nu pratat om vikten av att hitta ett första steg på vägen mot att dela föräldraförsäkringen. Skälen är såklart många både ur storochliten-prespektiv. Efter att ha hört lite i omgivningen om hur pappor inte fattar hur man ska ha koll på sina små barn, som blivit rätt stora, känns det lika aktuellt som vanligt. Att barns pappor ska veta hur man är pappa. Tillkommer diverse annat småpyssel som jämställdhet på arbetsmarknaden.

Kd är naturligtvis emot och Göran säger att det är en djup ideologiskt klyfta. Vem ska bestämma om barnen, föräldrarna eller staten?

Frågan jävligt felaktigt ställd. Så klart är det ett lands lagar som gäller ovan vad föräldrarna må tycka och tänka. Det är därför man har rätt att frånta föräldrar de barn de har fått om de klassas som en risk för barnets hälsa och utvecklingt typ. För det finns föräldrar som är riktigt dåliga föräldrar just då. Vill minnas några uppmärksammade fall där föräldrarna betett sig som skit och soc fått skulden för det nästan. Det är väl inte det Kd menar, att alla föräldrar ska få bestämma över sina barn hela tiden? Om de ska gå nakten mitt i vintern, om de vill ha sex med dom, om de vil sälja dem, om de vill avstå sjukvård, om de vill ha dem hemma istället för i skolan?

Med det här handlar väl i Kds fall om att ingen ska fingra på hur en familj väljer att lägga upp barnets första tid. Som det är nu är det mammorna som är hemma i åratal med sina barnen och sedan börjar de jobba deltid. Papporna tar ut några dagar lämpligt i samband med semester eller jakt eller vad det kan vara. I många fall är det så, inte alla, men tillräckligt många för att det här fortfarande är något vi pratar om. Det leder till att kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden, får sämre ekonomi. Det leder till att män får dålig kontakt med sina barn. Det leder till att barn får dålig kontakt med sin pappa. Och många gånger en olycklig mamma som vill skilja sig från pappan innan barnet fyllt ett år. F

Moderaternas förslag om en föräldrabonus när man fördelar dagar jämnt är bättre än Kds kramafamiljenskit.

Bäst vore om inget parti behövde lägga några förslag alls, utan att föräldrar själva fattade att en delning rakt av är bäst.
Eller om pappan var hemma jämt i femtio år eller så. Så vi hinner komma igen på arbetsmarknaden vi tjejer.