… på en gud skulle jag nu be om två saker

-Ta bort eller åtminstone låt förkylningssymptomen stanna vid det som är nu.

– Ta fram de där fotona jag vill hitta.

Men utan gud är man väl chanslös.

Hennes andra böcker har inte varit så lysande tycker jag, om än viktiga, särskilt den om alkoholism.
Den här däremot sätter fingret på ömma punkter och trycker till. Det gillar jag. Även om hennes skildringar ligger långt ifrån det som varit min värld är det lätt att relatera till. Det är skrivet med största dosen mänsklighet.

Markus och jag har gjort lördagsdansen till det här programmet på ettan där de jagar bästa dansbandet.
Dansband är så klyschigt och verkar följa en mall som är… folklig kanske. Och därför otäck. Detta med sjuka stavningar av namn som är patetiskt. Zats motsvarighet är när damer döper butiker till nåt med ´ i namnet. Som Lisa´s blommor som vi har i Gävle. Mitt dansband ska heta Zozzarnaz.

En annan grej är detta med osmakliga affischer. Jag bor ganska nära en restaurang där dansband ofta spelar och de har ofta dessa skrattretande affischer i fönstren. Ovan syns ett lysande exempel. En tjej i krampaktig position framför dåligt klädda män med otäck ansiktsbehåring.

Och Magnus Carlsson. Vi vet ju att han har ångest för sitt hår och har transplanterat dit mer. Så nu har han ingen kontroll. Det är ful lugg eller som i TV ikväll, någon otäck dokusåpafrisyr. Varför?

Trots att inget av detta är något jag gillar är det hela väldigt oförargligt och om fler dyrkade dansbandsmusik kanske världen skulle vara ett lite bättre ställe. Lite mysigare.

Tjejerna i snygga rosa klänningar är det bästa inslaget. Jag kan inte säga att jag kommer att kolla på det här  programmet fler gånger faktiskt. I så fall är det för Settmans skull. Honom är det lite klös i. Det är det inte i dansband. Det är ganska tråkigt. Men mysigt. Fast jag väljer annat mys.

Fåglar visst. Men annars?
Har nu bläddrat i fotoboken från regnskogen som jag fick av Sara och Lina i julklapp. Där finns massor av blå djur. Mest leddjur men också ödlor. Fint!

Idag var s-politikerna i min nämnd ansvariga för att stå på Stortorget. Pratade med en MUFare som var ute på aktion. Han hade klätt sig så lite att han skakade av köld. Orutin. Han berättade att han var glad över att man fick bidrag av kommunen så att de skulle kunna skaffa en lokal. Hm… ibland är bidrag bra.

Vidare är de allra flesta mkt trevliga att prata med. Med några undantag. Galna rättshaverister som tycke rman ska skjuta alla niggers, för de för med sig alla sjukdomar hit. Hävdar att vi borde samarbeta med Sd. Sånt. Rättshaveristerna är alltid män.

Vargen är i Sverige fridlyst. Varför? För att det finns få av dom.
Och så säger Kungen av alla något gammalmodigt om att den ska nåt med skatt. Skjutas av betyder det. I och för sig inte förvånad. Dels verkar han inte vara skarpast ever på tronen, dels dödar han älg som nöje.

Gillar när den här ligger på hallmattan när man kommer hem!

Men lite sådär känns det väl med jul. Så nära men ändå så långt borta. Förra veckan reflekterade jag över julbordsreklam. Vem gillar julbord egentligen? Det är skabbigt. Massa människor som svettas över buffén.

Jag älskar att ICA nu riktar erbjudanden utifrån vad man brukar köpa. Då får man antingen just den vara man köper mycket av eller något inom samma märke.

BrundaBönor är nog mer ett uttryck för risgrynsgröt på korv, men hur kul är det inte att man får bruna bönor och toapapper?

Risifrutti och pastasås… Mm!

Det har vi haft med en sjua. Snabba var dom. Lite fel blev det.