Det är sådana tider nu.

Varit på föredrag om Gävles internationella arbete samt också julmiddag med KS.

Daniel har varit här i helgen och hämtat min soffa. Det fick han. Det betyder att fram till flytten får jag nu istället använda två madrasser med en filt på. Det uthärdar jag. Är så glad att soffan fick komma till någon som tycker om den.

Jag är väldigt känslig för att ha ojämnheter på naglarna. Får jag det kan jag inte koncentrera mig på något annat. Ofta slutar det med att jag pillar bort allt som går av nageln för det är omöjligt att riva bort den jämnt. Det är en svaghet.

En gång när vi satt i ring med en relationskonsult med UNFs FS fick jag en ojämnhet och behövde fila lite diskret. Vilket hallaballo det blev då.

Nu är det glitter överallt.

Nästan inget har jag gjort hittills idag och det är okej eftersom det är en lördag. Duschat, läst ganska mycket i en bok, skrivit adresser på kuvert, pratat med Sara i telefon. Nu börjar det bli hög tid att väcka Markus.

I Aftonbladets bilaga har hon en sida som heter Hannahs hjärtflimmer. Där har hon en amour-o-meter bland annat. Men den stora frågan är den lilla poetiska hörnan där hon varje vecka klämmer in vers med rim.

Kakelfirman stal våra pengar, har inte råd med nya sängar.
Hoppas ni sover gott, era as,
måtte era liv verkligen gå i kras.
Ni är dom vidrigaste jag mött,
hoppas Tingsrätten ser rött.

Det ger liksom en utmärkt bild av Hannahs liv. Och ger en stark påminnelse om att dikter på rim är enbart för somliga. Jag hör inte till de som kan hantera det. Inte Hannah heller. Men hon får betalt för det ändå. Orättvist.

Nu är jag igång och vad kan jag säga?
Jag blir inte lika nöjd som förra året. Det kändes bra i fantasin men sen…
Det blir vad det blir.
Det är julkort, inte hela världen.

Det är Gävle idag.

Ikväll har jag haft den stora förmånen att äta middag med Kalle Larsson på Brända Bocken.