Mamma, mormor och jag var på Kilafors Garn i dag. Den som är mest handarbetsbegåvad, alltså jag köpte mest. Vilket skämt. Men har lite stickplaner i alla fall. Köpte mönster som jag kanske kan hantera när jag fyller 50. Började med en sjal ikväll som jag gör för att beskrivningen var så kort att min mamma lärde den sig utantill. Sen har hon ändå gjort om den för hon tyckte det skulle bli lättare för mig så. Så stickbegåvad är jag. Men det är skönt att göra något man är dålig på då och då. För mig är sticka en sån grej. Fast jag vill gärna bli bättre.

Det är inte min grej, det kan man konstatera. Det har absolut inget med min sambo att göra. Han är fab. Ska jag bo med någon finns det ingen jag hellre väljer än just han. Just för att man får umgås en del. Jag var väldigt lugn med att ha ett distransförhållande i två år. Jag hade varit väldigt lugnt med att fortsätta med det. Nu slumpade det sig så att han fick jobba för brödfödan här uppe och jag är så himla unik i att vara en tjej som inte drivit förhållandet till samboskap, mest anlagt bekymmersrynka när saken kommit på tal. Tjejer ger upp sin självständighet för snabbt, efter två månader flyttar de ihop och tror att lyckan är given. Sedan blri det gråt och tandagnisslan. Lite rätt åt dom.

Ni som tror att det handlar om för lite kärlek kan äta en kaktus. Det har inte med det att göra. Det handlar om att jag älskar att vara själv. Älskar att syssla med mina egna saker och inte gillar att ta en massa hänsyn sådär privat. Som att låta disken ligga en vecka om jag vill. Kunna säga min och mitt och mina om saker. Prata om dig och mig, inte vi. 
Trots det skulle jag säga att det går bra. Jag överväger att dela in hyllorna i kylen så att man får en privat. Det som står på den får den andra inte ta annat än i händelse av hungersnöd. Vi är så lyckligt lottade här så det kommer aldrig att hända.

Jag hoppas också att vi blir fortsatt så lyckligt lottade att vi inte blir ett sånt unhappy couple som gör allt de kan för att hålla fasaderna uppe. Snuskigt hur många som håller ihop bara för sakens skull. För rädslan att vara själv. Jag är trettio år. Jag skulle i dag inte vara rädd en skund för att vara singel, om det skulle krävas. Å andra sidan vill jag väldigt gärna vara med Markus. Nu har det slumpat sig så att vi bor ihop. Det var inget mål för mig, men det är praktiskt på många sätt. Förutom snarket då. Inte mitt snark.
 
Ni behöver inte vara oroliga alltså.

Hälsat på Maximilian och Timothy. Mina darlings.

Sedan ett tag tillbaka har Markus en bil. Vi har bestämt att kalla den Hasse efter vår fastighetsförvaltare, plus att det är lätt att uttala.
Så här ser Hasse ut just nu. Full av snö. Markus och Hasse ska åka hem sen.
Han ser fin ut Hasse.

Som det ser ut i höst kommer kassan att tryta på grund av inget arbete (sju månader kvar, mycket kan ändras och jag jobbar på det, har lite tankar jag inte kan outta hur som helst) och då måste jag fundera ut sådant som är kul och givande utan att vara kostsamt.

Kan snabbt konstatera att det jag tycker absolut mest om, läsning, är gratis. Och jag bor nära biblioteket. Egentligen räcker det så. Men träning i form av löpning vore nytt och nyttigt och gratis. Träffa kompisar är askalas och träffar man de som bor nära blir det billigt. Tyvärr bor Elin och Ullie längst bort i hela världen. Fast sanrt kommer jag Ullie. Vi fårleva på det i åratal helt enkelt.. Jag ska gå på precis alla möten! Ingen kan dålängre hindra mig! Jag skulle kunna vara sjuk lite. Jag kan sortera mitt hem så det är galet gnomsorterat. Även MArkus saker om jag får. Jag kan lära mig laga mat. Det kommer definitivt att sluka en del tid. Jag ska köpa en träningsvideo och göra yoga vid TVn varje dag. Jag har mycket pyusselmaterial att pyssla upp.

Den 29e mars ska vi ha scrapträff i Gävle. Kl 13-17 på Söder. Mejla mig om du är sugen på att hänga på! (Varför inte liksom?)

Jag ser det som ett projekt bland många andra att lära mig vara arbetslös.

Läser Bodil Mårtensson-deckare. Känns bra. Fick tillbaka några Erlend Loe-böcker av mormor. Snart är det dags att läsa om dom. Fick några Marianne Fredriksson av henne också, kändisböcker som jag trots det (faktiskt) inte har läst. Övervägde när jag såg bokreakatalogen här i Närby att sätta mig och bocka för alla böcker som jag har läst. Det är ju ganska skitmånga. Men i år, för första året på länge, har jag bestämt mig för att inte skriva upp böckerna jag läser. Men jag vet sedan tidigare att jag snittar cirka 80 böcker på ett år. Det tycker jag själv känns bra, att jag väljer läsning, trots att det är så mycket annat som behöver bli gjort. Och då menar jag vid sidan av mitt ganska tidskrävande jobb. Böcker ger så mycket mer, böcker ger lyckokänsla i magen. Boken är tillsammans med linser den bästa uppfinningen. Danke Gutenberg.

Det räcker inte att jag hängde där hela kvällen i går. Att jag kom med den lysande tanken att vi kan leka något på måndag, hon ringde nyss och vill komma hit i dag. Tre i rad. Men det går ju bra naturligtvis!

Det snöar och snöar och snöar. Det är kanske därför den gamla busschauffören/bilkåristkvinnan måste ut och åka.

Så helt diskret vill jag bara meddela att i natt hag jag sovit illa pga av att den person jag delat säng med snarkat och tagit en större del av platsen än vad som vore rättivst. I morse ledsnade jag gravt, och lade mig i syrrans säng. Som var fantastiskt bäddat med rosiga sängkläder. Det var en ljuv upplevelse.

Nu är det banne mig sportlov. På det lovet ska jag vara i Norrala, fika med kompisar, hälsa på Ullie i Nyköping, ha fem möten, läsa och sova en del. Samt skriva jobbansökningar. Lucky me!

I går var det fel på trafikljusen vid övergångsstället nära mig. Det var rött hela tiden. Väntade vid övergångsstället tillsammans med två tjejer cirka sexton år. Plötsligt kör en bil mot rött, inte helt konstigt. Någon gång får det så lov att köras efter högerregel då.
Tjej:
-Vilken jävla idiot, köra mot rött!
Elin vill alltid förklara allt:
-Nja, inte så konstigt, det är ju fel på lamporna
Tjejen tänker till och säger
-Vilka jävla idioter som inte kör!