Jag fattar inte hur man klistrar in filmklipp (och lider inte av det) så jag länkar till syrrans blogg och hennes inlägg med det här klippet. För övrigt var det särskilt till mig. Om ni kollar måste ni kolla så långt som till där Baloo härmar Göran Persson. Jag tyckte i alla fall det var rätt kul.

Här är balkongutsikten. Ett rätt: solig dag! Ett fel: Flyttkartonger. Tidigare har det inte varit nåt problem för mig att flyttfirman Markus lejde fortfarande inte har hämtat sina flyttkartoner som därför ligger staplade på balkongen. I en tid av is har det spelat mindre roll men nu går vi mot ljusare tider, som tanterna skulle ha sagt, och då passar det sig inte.

I dag blir en kul dag (igen) för idag ska Elin komma. Kanske har hon Molly med sig. Här är jag och Elin (och Pierre) på Elins (och Pierres) bröllop i somras.

Elin hade den vackraste Ida Sjöstedt-klänningen vi kunde leta upp för cirka ett år sedan. Tog tjugo minuter! Behöver någon annan mig och Ullie som personal shoppers inför ett bröllop så tveka inte. Nu måste jag baka kladdkaka till den gamla bruden.

Men den är ju speciell, för vi firar ju årsdagen av förlovningen. Inte är vi gifta än, men vadå? Det är inte som att Kronprinsessan tänker bry sig om sådana gamla skitetiketter. Så jag lär ju inte bry mig. I present fick Markus två storpack av såna tandtråd på bygel som var billigt i Nyköping. Själv använder jag regular tandtråd.

Ett jävla skitstartfält var det. Min favvo var Higher, nummer två, men den är redan körd. Agnes hade en gulddräkt som till och med spöar mormors guldblus. Det säger inte så lite. Men det stora håret hon har är så äckligt. Stora hår är snusk.

Bäst av allt var Darin. Han är söt och sjöng den fina låten som man dansade tryckare till i gymnasiet. Och ja, det var faktiskt somliga som ville dansa med mig.

Läser senaste "Vädermannen" och har väl inte hunnit sjukt långt ännu. Det är länge sedan jag läste Lundell och av det jag läst kunde jag nog bara tåla "Tårpilen" som jag läste och recensserade på gymnasiet.

Vad handlar det om nu? Oklart. Dödsångest, ligga med unga tjejer, alkohol, allmän ångest, vad man äter. Faktiskt nu när jag tänker på det ganska så som en blogg från en gubbe i Lundells klass skulle kunna se ut.

Jag kommer min vana trogen att läsa ut boken trots det. Ytterst få böcker har jag gett upp med. Arnbok nummer två är ett exempel. Var spyfärdig efter 1,5 bok där…

I dag har jag varit på den nya bilprovning i Katrineholm tillsammans med Ullie. För mig som aldrig gjort det var det givetvis spännande.

Här går Ullie för att skriva in sin bil.

Jag sitter i bilen och väntar ganska spänt.

Här är underredet. Fel på spindelleden till höger i bild.

Nu fick jag logga in med mobilen igen för jag MÅSTE skriva att jag är så glad över att Stellan dissar friskolor och religion! Tack. Och det bästa är att publiken jublar.

I kväll var Alice Bah Kunke med och hon har just berättat att IOGT-NTO är en organisation som växer. Till skillnad från många andra. Roligt. Ni har väl inte glömt att jag för bra precis elva år sedan var med i första säsongen av hennes egen talk show! Jag är hos Ullie nu och är galet mätt.

Om mindre än en timme tar tåget mig till henne! Hopp och skutt! Nyköping ska bli kul, men jag gillade bättre när hon bodde i Uppsala. Bäst var kanske Östanbo.

Här är vi på IOGT-NTOs kongress i Uppsala 2007.
Strax därefter hängde jag upp mig i romerska ringar.

Jag älskar Gävle. Det är en fantastisk stad länet begåvats med som residensstad. Jag trivs som korna på klöverängen. Superlativen skulle kunna hagla i all oändlighet, men när det gäller min hemort. Norrala, Söderhamn, Hälsingland är det stjärnstopp som gäller.

Det kan inte finnas ett ställe på jorden som kan konkurrera. När jag är hemma och ser Norrala kyrka glida upp, gärna belyst i mörkret, hoppar magen till av glädje. Även om jag inte är hemma så ofta som jag önskar skryter jag ohämmat om Albertina, utsikten från Oscarsborg och andra trevliga platser i vårt landskap. Det är inte så stort men ändock så varierat. Vi har hav, vi har skog, vi har gnistan. Vad skiljer oss egentligen från andra delar av landet? Andra delar av landet är för mig då allt söderöver, toleransen mot det norrifrån är större.

Här blir det lite jobbigt för egentligen är det kanske inte så mycket, mest en känsla. Men vi är inte så mesiga som vi gärna vill tro att folk från Stockholm är. Vi gnäller inte när det sprättas en surströmmingsburk, vi är vana med att bussen i bästa fall går var tredje timme och vi kör inte åt fanders för att snön faller till höjder över fotknölarna. Vi biter ihop och är ett rekorderligt släkte helt enkelt. Om det är sant eller inte vet jag inte, och det spelar mindre roll för det är känslan av att tillhöra några andra som jag tror är som jag. En stark identifikation där vi som tagit studenten i landskapet är något extra. Hälsingeringen bärs med stolthet och när jag nyligen hade förmånen att vara på en föreläsning med nyblivne söderhamnsbon Leif Strandberg spontanapplåderade jag när han berättade var han bodde. Trots att det var tre hundra i salen kunde jag inte låta bli att stå upp för min hemort på ett ganska pinsamt sätt.

Det är inte för inte som jag när längtan blir stor knackar igång en skiva med Tomas Andersson Wij från Delsbo. I låten Hälsingland finns stroferna

Hälsingland

Du morsans land
Världen är nån annan stans
Jag har vart där ute men alltid vänt tillbaka
Till markens doft av evighet
Till dum och simpel långsinthet
Och spåren genom skogen till mitt hjärta.

Med det som bakgrund har jag inga problem med att förstå hur människor som flyttar hit gärna vill ståta med en skåneflagga på balkongen, starta en butik med matvaror vars smaker ligger bra i deras munnar eller bygga en lokal för möten med månskäran högst upp. Vi vill känna att vi hör till, vi har alla ett behov av att omge oss med sådant som ger oss trygghet. För mig är synen av Norrala kyrka något jag växt upp med genom köksfönstret och den sitter ovanför mitt pysselbord hemma i Gävle nu.

Det fina med kärleken är att det inte finns någon gräns, man kan älska hur mycket nya platser som helst utan att tumma på det gamla. Människor som flyttat hit från Beirut har svenska flaggan bredvid Libanons flagga. Jag har ingen förståelse för när vardagsrasister vill hävda att man får ge upp sitt gamla land om man ska komma hit.  Skulle vi slänga hälsingeringen när vi flyttar från landskapet? Knappast. Jag har köpt en gästrikering som komplement. Ursprunget finns för alltid djupast i hjärtat. Hos mig, hos dig och hos Mohammed. Vi är nämligen lika vi människor.

Ledare i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten vecka 9

Och vinden kring alternativa drycker på politiska möten har definitivt vänt. Jag visste att jag skulle få den här bloggen att tacka för något.