Det var jag nog igår, i min prickiga scarf. Elskåpet i bakgrunden är också en babe.
Prickiga kläder är typ det snyggaste jag vet. Det syns inte men koftan är också prickig.
Min gamla blå mössa (som jag för all del gillar massor) får tjänstgöra våren ut
eftersom jag lämnat den grå på ett tåg.
Jag gillar också Ugglas turkosa stövlar. Fortfarande.

Jag har aldrig tänkt att jag har en särskild fobi, men jag har nog det för stora hår. Fobu är väl olustkänslor av olika slag. Spindelfobiker skriker och grinar ofta, så den fobin är nog starkare och mer jobbig än min.

Min handlar om huvudhår. Extremt långa hår har jag svårt för, det tycker jag känns äckligt.  Då brukar jag försöka att inte titta. Frissiga, oskötta hår känns också helt otäckt På konserten i går satt jag bakom en kvinna med tjockt, oredigt hår. Det fick mig att vrida mig i stolen. Luggar som väljer rikting helt själv, oftast flera eller rakt upp känns helt läskigt. Dreads, rasta och sånt är hemskt. Faktiskt får det mig att rysa. Eller män som har sån kort frisyr som är jämnlång överallt och liksom står ut som fluff från huvudet.

Korta, snygga hår, halvlånga raka hår. Det är det jag klarar utan att tänka på någons frisyr.

Jag är ändå glad att det är sånt här som jag har svårt för. Inte typ insekter eller sånt. Det verkar skitjobbigt. Eller fåglar som Ullie mår illa av. Men äta dom kan hon.

By the way … första gången jag ser Lili&Susie. Jag gillar det. De är snyggare nu än förr. Förr hade de trolldegsläppar. Så långt det gick på den tiden utan att ha sprutat stjärt i dom. Fast å andra sidan, då tyckte jag det var snyggt. Barn har inte så gott omdöme alltid. Jag älskar Lili för att hon jobbar med och värnar om djur. Sånt ger respekt hos mig. Och glitterögonskugga som de har, det är festligt och snyggt.

Bra som insipration när jag pysslar i kväll!

Andra ingredienser: apelsinkrokant, cola light, melodifestival, mysbyxor.

Jag var i Bollnäs när Lyxfällan rullade i veckan. But lucky me! I dag vid 19-tiden kan jag hämta igen det. Syster Jessica var fascinerad av veckans show, så då lär ju jag vara det.

Vad gäller pengar så lever jag så snålare än jag brukar nu med målet att kunna köpa en ny dator även om jag blir arbetslös.

Jag hoppas det kommer att gå bra för mig.

Uppdaterat: Jag skriver inte det här för att jag själv har läppar tunna som papper (eller glanspapper om det är gloss på), men varför måste alla "brudar" kleta på så mycket geggel på sina förmodligen förstorade läppar så det ser ut som om de talar med en rosa trolldeg?

En halvtimme traskade jag omkring på Brynäs och insåg att vi har en blomsterbutik jag dittills inte sett i centrum. Bra! Ska gå dit någon dag. Mina fönster behöver nya karameller.

Jag har dammsugit. Markus har så mycket lägre toleransnivå än jag vad gäller att vänta med det, så hittills har han hunnit före mig hela tiden. När man pratar runt lite inser man att dammsugandet är väldigt olika. Somliga gör det varje dag, någon var tredje, en gång i veckan är vanligt. Själv kan jag nog vänta tre veckor innan jag känner något större behov. Om det gör mig till en lortgris så fine, men tänk vilken massa tid jag får över till annat.

Nu dammsög jag bara för att jag har tid, och för att kunna säga det till Markus när han kommer hem. Inte för att jag tyckte det behövdes precis.

Att förvara smycken (många i allra högsta grad väldigt oäkta så ingen tror att vi pratar juvelsamling) är ett problem när man ska leta i olika boxar och hålla på. Nu har jag ordnat i fyra sådana här lådor. Genomskinligt lock. Hur bra som helst. Fast jag skulle behöva köpa några till innan det är fulländat. Och somligt är för stort, men ändå! ♥
I högra hörnet syns en bit av en trasmatta mormor vävt särskilt till mig.

Nu ska jag ta en promenad och posta vykort till just mormor och faster Anna. När jag blir gammal vill jag ha släktingar som mig själv. Som skickar saker med jämna mellanrum. Och besöker så klart, men Anna bor så långt bort! Hon skcikar ofta tillbaka, till skillnad från mormor som skickar julkort om man har tur. Men hon är bäst i alla fall för det handlar ju inte om skicket.

Nu är den läst och ska återvinnas.

Efter föreställningen i gårkväll så smsades vi in till Mc Gill´s för att hänga med några av mina kollegor. Det gjorde vi en timme eller så. Det var självklart mycket trevligt. Bordet bredvid bestod av "tuffa" killar i snygga skjortor som skrek mycket högt åt varandra när de drack små glas sprit. Sådana grabbs är ju väldigt eggande …

Jag begick en dödssynd, tvättade inte bort ögonsminket minutiöst noga … Det betyder att här sitter jag morgonsaggig och ser eventuellt lite sjuk ut. Rödögd och skabbig. Men andra har nog röda ögon av alkohol, så det hade kunnat vara värre för min del.

Kvällens föreställning på Spegeln var faktiskt oemotståndlig. Jag är inget stort Dilevafan men kan tillräckligt för att sjunga med högt i de flesta låtarna, och det är meningen att publiken ska sjunga. Vid andra tillfällen ska man blunda eller skrika ut sin kärlek. Sånt gör inte jag. Vill inte syssla med sådant i grupp, rycks inte med.

Ingen, ingen kan argumentera mot Dilevas kärleksbudskap. Han är avväpnanade och så antimacho att inte ens de räddaste männen kan provoceras.

Jag tänker att om alla skolor hade en kamratstödjare som Dileva i korridorerna ser Sverige annorlunda ut om tio år.

Lotta Lotass ska väljas in bland språkhögdjuren. Bra det. Men vem gav henne namnen. Hur kul som helst. Fast inte lika kul som paret som tog namnet Cramizar, och sysslar med kramakademien. Men ändå.

I övrigt såg jag Debatt om lodjursjakt igår. Jaktföreträdarna är fantastiska. De är typ hundra år gamla och tycker verkligen inte man kan prata om fångstmetoder som är så gamla som tio år. Människor som för tio år sedan inte hade skrupler med att fånga djur med onda fällor lyssnar jag inte ett skit på i någon fråga. De har förlorat allt mitt förtroende. Om de nu tycker att jakt ska ske snyggt, varför har de inte drivit det för 40 år sedan? Varför talar de aldrig om minskat lidande för djuren? De hävdar att lodjur lägger sig och sover om de blivit fångade i fälla. I verkligheten har de gnagt och klöst allt de orkar för att ta sig ut.