Klockan åtta ska jag se på Rent Hus. I kväll är det en familj i min kommun som inte har vett att hålla rätt på sig. Varför är det så fascinerande med skitighet?

Min stackars mamma fick städa hela helger efter mig när jag var bortlämnad när jag var liten. Jag var inte borta på avlastning utan för att den biologiske faderns släkt ville ha en bit av härligheten. Då fick mamma städa upp i mitt rum som var belamrat av det mesta man kunde samla på. Stenar och sånt. Men likt många i Rent Hus så fanns det en stig till sängen.

Och så säger de att människor inte kan ändras. Det har i alla fall jag gjort.

Absurt att prata i sex timmar om huruvida alla ska få gifta sig med den de älskar om de nu vill det. Det borde ta en sekund cirka.

-JA!

Fredrik Lundh var söt på nyheterna.

Idag Spelade Mc Gill´s Europe så det hördes ute på gatan. Det är vad jag kallar vårstämning.
Carrie var det.

I går sov jag hela kvällen eftersom systemet inte var på topp. Hela natten har jag också sovit. Nu är det bättre.

Sån har jag varit idag. Efter två lektioner och sex utvecklingssamtal ska jag nu åka hem och lägga mig och vila tills kvällens möte.

Jag har aldrig gjort någon hemlighet av att bland det sunkigaste jag vet är att åka färja. Att folk som nöje packar in sig på en stinkig båt övergår mitt förstånd. Ja, jag har åkt färja själv. Det var hemskt varje gång. Två av tre gånger handlade dock om transport. Det tredje var en studenkryssning.

Nu har jag sett sista halvtimmen på programmet Färjan och inget känns bättre. Olika tanter som verkar bo på båten eftersom de känner igen båtvärden. Olika fulla människor som förmodligen inte ens förstår problemet med att framställas i extremt dålig dager på TV.

Varje gång en person berättar en den ska "kryssa till Finland" gör jag kräkstecknet inom mig. Ibland är det verkligen skilda världar.

Jag tänker elitistiskt att om man ser färjetripper som maximum kul har man provat för lite. Det är därför det är så viktigt att vi har kultur att erbjuda. Som är utvecklande och inte bara … tragiskt.

I morse gick jag till jobbet med skjortan ut och in. Stackars kollegan som ville säga det till mig blev nästan dissad för att jag inte hade tid att prata med henne.

NBVs lokaler var helt underbara för scrapbooking i gäng.
Jag gjorde fem sidor, här kan man se två. Med ett klick blir de större.

Använde faktiskt Hasse för att ta mig och prylarna fram och tillbaka.
Hasse funkar fint!

Ett sådant ord är helt förbjudet att kalla mig för. Om man inte är min mamma. Hon kommer undan med det mesta.

Varför, varför kallar tjejer varandra för gumman? Det är högt upp på min löjlighetstopp. Där är det i och för sig trångt.

Ovan ses en av blommorna som ingick i en av de fem vackra buketter vi/Markus fick i går. Uppiggande färg. Försökte ta en bild på godisskålen men det gick inte för den rymdes inte i bild.

Om 2,5 timme måste jag vara redo på NBV-lokalen. Då kommer typ tio stycken och vi ska alltså scrappa ihop. T vå olika gäng som vi tänkte bygga ihop och ha kul! Min stora vånda som jag strax ska ta itu med är hur jag ska packa. Vilka saker jag ska ta med, och hur. Men en sak vet jag, det kommer att bli en kanonkul eftermiddag.

Det här inlägget bekräftar att jag fyllt trettio. Skriver om blommor och använder ordet kanonkul. Dessutom har jag känning av en hälsporre. Mycket vanligt bland lärare ska sägas.