Jag kvider varje gång (för det är tyvärr inte ovanligt) som någon har skrivit till en insändarsida i ett magasin och tycker att det vore bättre om de tryckte något annat än reklam på så många sidor. Hello världen!

Det roliga är att respektive tidning svarar snällt och pedagogiskt.

Senast tror jag det var nyaste Damernas Värld där någon inte alls förstått hur idiotiskt korkad frågan var och därför undertecknat med både för- och efternamn. Vuxen människa. Pinigt.

Det är vardagsglamour att bli glad av. Jag tog en rosa variant. Jag viftar på dem så mycket jag kan när jag kollar.

En skräck jag har i livet är att få stora, tjocka, gula tånaglar. Huvva, det ger mig rysningar. Ungefär som när folk väljer att ha långt hår fast de har ungefär fem nordiska, tunna hårstrån.

Ingen passar i gula tågaglar, få passar i långt hår. Det första går dock att dölja.

Helena har återskapat delar av sin farmor Signes liv med hjälp av dagböcker och brev som sparats. Fram träder en fantastiskt historia som äger rum främst på första halvan av 1900-talet. Kärlek, krig, kvinnokamp.

Det är inte fiction, utan skrivet med kärleksfull hand. En romaniserad dokumentär som griper tanken och fyller mig med tacksamhet över att jag är tjej nu, inte då.

Det här är underhållning på riktigt. Jag läste också en chicklit i helgen. Det är underhållning på låtsas, som man egentligen lika gärna kunde vara utan. Den här VILL man inte vara utan.

På morgon-TV är det en mycket tråkig kvinna som pratar om hur man gör majonäs. Kan ingen släppa in min exellenta syster istället? Och hur många gör egen majonäs egentligen? Med lecitin?

Man skulle gärna vilja vara den person som uppfann vaniljvisp, det är godaste gott!

I dag har jag tagit på mig att laga lunch. För att kunna genomföra detta måste jag handla först. Tagit ett recept ur Vego Paradisio, the short and wunderful book.

Den sista dagen på påsklovet. Har ägnat hela natten (som det känns) åt att lösa saker på jobbet. Idiotiskt. Kunde inte sova vidare för att någon drar timmerstockar. Tanken var att sova vidare i soffan men… ser datorn, ser böcker, funderar. Och så är det ju bra att inte sova sjukt mycket längre än jag kan i morgon. Regelbunden dygnsrytm ska visst vara viktigt.

Till frukost blir det bara saker jag tycker om. Rester av äppelkakan och kanske mackor med jordnötssmör. Mm, vad gott för mig! Det är viktigt så jag orkar springa mera!

Såg just på vädret att vi begåvas med regn i dag. Då kanske jag bara ska scrappa idag. Jag har ju en del nya saker som jag vill använda, så varför inte! Ska också söka till högskolan idag.

Okej, rapport från runda två. Bara positivt. Mest positivt är att jag inte kände döden komma över mig, jag var bara taggad. Jag sprang större andel av sträckan och snabbare. Jag märkte det eftersom bestofboybands inte hann lika långt. I dag lade jag också till lite stretching efteråt. Som vilket proffs som helst. Mer kommer.

För att kompensera detta ska jag nu baka äppelkaka, en enkel variant som jag levde på i min ungdom när jag bodde hemma ensam veckor i sträck. Någon behövde ju ta hand om ungdjuren när resten var i sommarstugan och badade …

I dag har jag försökt prata allvar med en kompis för att ge henne chans att ångra sig var gäller den här ungen. Jag har till exempel berättat att hon kan gå i två delar när den kommer ut, men hon är lurig min kompis för hon svarade bara att hon kunde köpa en tandemcykel.

Tänkte på det när jag sprang och på att jag glömde fråga henne om hon visste vad avslag betyder. Ett begrepp jag lärde mig i boken Gravidchock. Sedan kom jag på att jag kanske ändå vetat det hela mitt liv, det kanske är samma sak som efterbörd, som man måste titta efter på korna. Då kände jag mig lite dum.

Min barnmorskestuderande syster Sara undrade om jag ville se lite äckliga förlossningsbilder, då vi sågs senast. Det ville jag inte. I princip kan jag inte tänka mig något äckligare. Hör du det Elin, jag kan inte tänka mig något äckligare! Nu fick du inte vara anonym längre!

Under en promenad med ett av M-barnen så fick jag ta hand om tigern. I min ficka åkte den med utsikt. Jag är fortfarande inte mer vuxen än att jag tror att även kramdjur har känslor.

Vilket får mig att minnas att jag räddat ett stort M-barns My little pony från låddöden. Den ska badas och kammas och få träffa mina. Stå bredvid dem till och med.

Ni vet väl att det är en mindre dödssynd att visa gravt ovårdade fötter nu när det blir vårigt ute. Klipp naglar, fila hälar, smörj på kvällen. Om inte, sko på!

Jag ska måla naglarna ikväll när jag skriver ledare. Någon av följande färger tror jag blir bra:

Oskarp bild, men det blir så när solen skiner.

Minns ni de leksakerna? Jag är som en sådan, nu har jag transformerats tillbaka till mitt vanliga jag. Det vill säga hemma, glad och nöjd. Och får göra vad jag vill.

Nu har jag tänkt att jag ska göra en till tatuering. Och det ska vara en My little pony! Just tidigare i dag frågades jag om jag skulle göra någon ny tatuering och jag sa nej, för jag har inget uppslag. Men nu har jag! Bildgooglade i dag på ponnyerna (började med Barbie) och fram hoppade tatueringar som andra med god smak gjort.

Den här skissen är en bra grund tror jag:

Vad tror ni? Kanske inte tungan på hästen