I morse när jag gick den lilla biten på vägen efter att ha hoppat av bussen vid jobbet for en bil med hästtransport förbi. Luckan där uppe var inte stängt så man kunde se hästen. Så stor och så häftig stod den där helt lugnt och klippte med öronen medan den åkte "bil". Ganska häftigt när man tänker på det. Jag log hela vägen fram till jobbet. Hästar är bäst!

En annan sak som fick mig att le var klotter på en lyktstople, "hemglass är bäst". Man ser huliganen framför sig …

Betygssättning närmar sig och jag gör sammanställningar. Känns skönt!

Det här nagellacket är mitt absolut snyggaste. Snyggare än bilden visar.
Passade på att ta den under mötet med arbetarekommunens styrelse i kväll.

Om min löpning i går var misär, så var kvällens löpning högkonjunktur. Kanske var det för att jag sprang rundan åt andra hållet så att allt kändes helt nytt, kanske var det för att kvällen är så vacker, kanske var det för att jag hade en tröja med Transporttryck (Markus).

Oavsett vilket känner jag mig nu starkast och tuffast i hela världen. En ansiktsmask på det här så.

I går fick jag med mig Centerkvinnornas tidning Hända hem. Handlar om att kryssa kvinnor till EP-valet, lite vad man kan ha i sin trädgård, en intervju med min vän Daniels sambo Krister som kandiderar til parlamentet m.m.

Det jag läste gladast var den här intervjun med Alice Bah Kuhnke (glöm inte att jag var med i hennes absolut första talkshowomgång 1998). Rubriken säger mycket. Ett citat är -Jag har valt mitt liv och jag älskar det, varför skulle jag klaga?

Många människor kan inte välja sitt liv och måste jobba jobba jobba och har ingen hjälp med barnen alls. Det är tragiskt och djupt orättvist. Men många, de allra flesta lyckligtvis, kan själva välja väldigt mycket i sin tillvaro. Och det är bland de som skulle kunna välja annorlunda detta med att tala om livspussel är hype. Att ha tiden att fundera över det, visar att man ändå har tid.

Tid är skitintressant att fundera på. Så många klagar över att man inte hinner så mycket. Jag tänker alltid att TVn är det som sabbar människors möjligheter och kreativitet. Den stjäl helt enkelt tid som kunde ha använts för att plugga vid sidan av jobbet, läst en vetenskaplig artikel eller tränat skrivskillsen på. Om man inte klarar av att dubbeljobba framför TVn.

Somliga gillar att jobba, och jag undrar vad det beror på. Själv "jobbar" jag nästan alltid med något framför TVn. Beroende på hur man definerar jobba. Rätta matteläxor, göra lektionsplaneringar, skriva ledare eller andra texter, måla naglarna. Att göra en sak i taget är överskattat.

Min poäng är att om man tycker att man har så sjukt mycket att göra och hatar sitt jobb och allt det där. Gör nya val. Finns möjligheten och man inte gör det kommer jag inte att tycka synd om.

Min kloka chef Camilla har bloggat om detta i dag. Om varför så mångas mål är att göra så lite som möjligt.

Till förmån för vad undrar jag? De allra flesta hittar ändå inte på så rackarns mycket lajbans på sin fritid. Å andra sidan, jag kanske inte ska värdera sånt. Men ganska ofta tycker jag tyvärr att folk är lite bekväma.

Jag håller med Centerkvinnorna, få det att Hända bara! Fundera inte så mycket.

Inte i en soffa i Filip & Fredrik.

Tack vare ett tips på Facebook så tittade jag på SVT2 kl 20 i kväll. Det var en dokumentär om Hans Rosling. Tyvärr är hans blogg inte uppdaterad sedan 2007 så det är waste att länka till den.

Programmet handlade om hans brinnande engagemang för att förmedla kunskap om hur världen VERKLIGEN ser ut. Det var verkligen det bästa jag sett på länge. Precis som han berättade om insikter han nått under sitt liv, gjorde jag insekten att jag fortfarande tänker på den värld jag lärde mig om i mellanstadiet. 20 år sedan. Den ser helt annorlunda och mycket mer positiv ut nu, det vet jag ju EGENTLIGEN. Antalet demokratier ökar till exempel. Men han pratade medicinska termer, läkare som han är.

Jag vill att han ska starta en brevkurs eller motsvarande som jag kan få gå.

Återigen kom ilskan över mig, ilskan över den apati som människor visar. Den som också Rosling pratade om. Att det är så mycket vi måste göra att folk skiter i att bry sig. Jag avskyr när folk skiter i att bry sig och istället bara … går på bio och käkar chips. Det finns inga ursäkter tycker jag.

Är man inte en del av lösningen är man en del av problemet.

Jag hade några missions på stan i dag. Ett glömde jag, att byta bok i bokklubben. Ett annat gick jättebra, nämligen att köpa ett par nya sneakers med lite högre skaft.

Svarta med rosa på. 300 billigare än vanliga priset. Det är då man blir varm i magen. Det här var viktigt eftersom de gamla, nu döda med högre skaft stank så illa att jag nästan skämdes på senaste fullmäktige …

Jag köpte också nya badkläder. Ett måste till ett äventyr jag snart ska på med några vänner, och bra till Islands varmvatten i sommar.

Och ett übersnüggt rosa nagellack. Men roligast var att träffa Eva.

Min kära barnmorskesyster Sara undrade bittert varför jag inte svarar på hennes kommentar om att hon inte tycker om  att man säger att yrken är kall. 

Nu går det av något tekniskt skäl inte att svara, jag har försökt tre gånger. Det jag menar är att inte vem som helst kan göra vad som helst. Jag själv använde aldrig ordet kall.  Det är en fråga om läggning. -Det är inget kall, säger ofta lärare som inte vill jobba över, utan att någon påstått det. Inte kul att jobba över, men det betyder inte att vem som helst kan bli lärare. Eller sjuksköterska.

Till exempel skulle jag aldrig som min syster Lina kunna vara kock, eftersom jag starkt ogillar att laga mat. Till exempel skulle jag inte som Sara kunna bli barnmorska eftersom det lär vara det äckligaste av det äckliga.

Gav mig ut strax efter elva. Det kändes inte fantastiskt om jag säger så.

Nu är jag klädd i spökplumpendräkt och en kjol, redo för att gå och möta Eva för sushi.